- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Penningar och Arbete /
267

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Alla andra, alla de, som förut smickrat den f&flnge mannen,
alla de, som druckit hans viner och prisat hans lycka — hade
flytt som en myggsvärm, då qvälldimman faller tung till jorden;
men en, som han hatat och förföljt, som han föraktat ooh
trampat, han kom och lyste honom p& de sista mörka steg han hade
att göra. Nir solen skiner, dansa myggen; men når natten
kommer, tander lysmasken sin lilla lykta och skiner troget i gräset.

Bokhållar Trygg trodde, att Fängers kamp snart skulle ha en
ända; men plötsligen afbröt den sjuke tystnaden och sade: «kalla
in fru Hellmer!» Detta skedde.

«Tag ner den der klockan», yttrade han rosslande, men ändå
redigt; «den får bokhållar’Trygg af mig, som ett minne.»

Gumman Helln^er tog ner det dyrbara uret från väggen ooh
lemnade det till Trygg. Den sjuke tryckte åter hans hand och
föll ner i sin förra halfdvala.

Denna sista ansträngning uttömde doek hans sista kraft; ännu
flammade ligan i det vinddrag, som blir, då äöden öppnar
graf-vens dörr, och isluften rusar ut i den lefvande naturen, — och
snart slöt sig ögat, den pustande andedrägten stadnade, och den
kalla handen blef styf.

•rDet är slut», sade Tiygg till fru Hellmer. — «Guds frid
med hans anda.»

«Jaså», yttrade patronessan, «är han då ändtligen död. Ja,
Herre Gud, hvad det var väl att han slapp sina plågor.
Skarpmesser! röka väl derute; vi kunna följa med, om vi ej äro
försig-tiga. Åh ja! det trodde jag alltid om Fänger, ty han var för
mycket verksam, att spara sig; och jag sade många gånger till
honom: blif hemma och bada och låt frottera dig; men intetderp
blef fallet, utan han for ut till gården ooh gick omkring i staden,
och häromdagen skulle han till ooh med ner på Ågatan för att fä
tag i en karl, som var skyldig honom dagsverken och ej kom;
och när han kom dit, var karlen död och begrafven, med hustru
och barn, och Fänger blef af med femti eller sexti riksdaler
på den kuppen, och dessutom lifvet. Så går det, när man går
ner till packet, der de bo.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/3/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free