Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Mormor, jag håller myeket af Thorsson, myoket, mycket; men
jag äIskar honom ej så, att jag vill gifta mig med honom», blef
flickans svar.
«Så barnsligt; vet du, barn, den der k&rleken är ingenting
annat än synd, och den varar ej länge — »hastig ända måste
kända på den eld som tänds i krut», säger ordspråket, och det är
sannt; det är rätt bra, att du inte är pin kär i honom, det är
nog om han är det i dig; ty om karlen icke är kär, så går det
aldrig bra; de skola alltid bölja så stort, om det skall bli någon
smula öfver mot slutet.»
Hedda svarade intet; men hon låg med de tänkande ögonem
fastade på en punkt, liksom sökte hon att samla sina tankar, som
sjönko tillbaka och åter framstodo klara och rediga for hennes
ännu slappa själ; men hon blef småningom båttre, Thorssons
omsorger, hans stilla, hans tysta tillgifvenhet, blef henne dyrbar, i
samma mån hon kände sig svag och beroende. Gamman Lind, i
öfrigt icke diplomat, framställde dock sin favoritidé så ofta ooh
så lockande, att flickan snart böljade anse den för sin egen.
När således Thorsson slutligen sjelf besökte dem, mötte
honom Hedda med ett småleende af helt annan art än det barnsliga
eller fromma, som han förut sett sväfva på barnets eller den
jungfruliga kristibrudens friska läppar.
Det var ett hängifvet smålöje, en vänligt, liksom frågande
mine — ooh Thorsson påminde sig nästan ovilkorligt hvad gamle
Glans sagt honom i kyrkan; denna tanke tycktes dock smärta
honom; han vände sig bort några ögonblick, och tryokte sig
krampaktigt för bröstet; men snart förmådde han ej motstå sin känsla,
utan glömde sig sjelf och sitt öde i den glada, sorgfria flickans
sällskap.
Gamla mormor gladde sig åt sin plan och ville mera än en
gång påskynda förklaringen; men Thorsson tycktes ej förstå henne,
utan fortfor att behandla Hedda som ett barn, som en ung syster,
och ej som en flicka, som man ämnade erbjuda hand och hjerta.
Under hela denna tid hade Adolf Fänger uppehållit sig på
Thorstensholm, i följd, som det hette, af sin mors befallning.
Fadren hade, liksom andra koleralik, blifvit begrafven samma
afton han aflidit, och hel8 skillnaden mellan den, som offrat en
hel lefnads lycka och lugn, en hel evighets salighet för att samla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
