Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
penningar, och den, som ej egde en skilling, var den att patron
Fångers kista var svart och öfverdragen med stoff, och de andras
voro hvita och till en del ohyflade.
Och nar månen om qvällen blickade ner på den långa raden,
såg han blott en tangent mera på dödsorgeln — och detta var
allt; hvarken månen eller menniskorna blefvo blekare sedan än fornt.
Na kom domen öfver död man; den lät ej precist, som då
man ännu hade något att vänta af den lefvande.
Sjelfva öfverstelöjtnant Eackelhane berättade sin vän, assessor
Melon, att Fänger på det hela var en mycket lumpen menniska,
och en dålig karl, en slipad krabat, som han egentligen aldrig
kunnat med.
»Min enskilda mening om den mannen», sade assessorn till
gensvar, »har alltid varit, att hålla mig på distance: han var en
menniska utan karakter och egentligen, enligt min enskilda mening,
en farlig menniska, så att den vänskap, man visade honom,
egentligen icke var något annat än en klok försigtighet.»
«Jaha, jaha!» yttrade öfverstelöjtnanten, »hans vin var godt
och hans bord verkligen utsökt; och så kan man inte säga annat,
än att han spelade liberalt och betalade med god mine; men for
öfrigt var han en lumpen karl, och hade han icke hållit ett så
godt bord, så hade troligen ingen kunnat umgås med honom.»
Med ett ord, domen öfver den döde blef helt annan än vi
hört den vara om den lefvande; och det märkvärdiga är, att
vederbörande domare vid intetdera tillfället finna, att de i och med
detsamma erkänna sig sjelfve vara stackare eller dåligt folk.
Man är kommen så pass långt i moralisk känslolöshet, att
man anser ett godt bord, fina viner och liberalt kortspel vara laga
skäl för att hålla med och försvara en menniska, hvars handlingar
man i samma ögonblick bordet ej mera dukas, vinet torkar in och
spelet är for alltid slut, anser sig böra fördömma och förakta, och
allt detta förtror man hvarandra med den mest öppenhjertliga
bon-hommie.
Om någon hade sagt: »herrar Eackelhane och Melon rätta sin
aktning för en menniska efter beskaffenheten af hans mat och
viner» — hade troligen den förre skickat en utmaning och den
senare en p/rocess på den »oförskämde»; men att sjelfva säga precist
detsamma och, liksom för att styrka sanningsenligheten, dra fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
