Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som mottar husets alla aflarer, inkasserar dess fordringar ock
betalar dess skulder; jag vet att pappa ämnat, att, så snart jag
hunnit myndig ålder, ingå kompaniskap med mig, under firma Adolf
Fänger et son. Detta blef ej af; men for att hedra min far, kallar
jag mig Adolf Fänger junior.»
«Ja, ja, käre Adolf, det förstås», yttrade modren och kände
ett stygn igenom hjertat, då hon såg sin sons öfverlägsna
herrskaremin ock s& tvärt blef p&mind om, att den fordna pojken nu
var en sjelfmyndig man, som skulle styra och ställa, utan hennes
körande; ty kon kände alltför väl Adolfs sjelfrådighet, en egenskap,
som hon sjelf fostrat genom att betala honom för hvaije
lydnads-eller kärleksprof.
Nu var sonen rik sjelf, han behöfde lika litet hennes spar*
penningar, som han satte värde p& hennes smekningar; med ett ord,
patronessan var i samma ställning som den, hvilken kör en yster
häst, blir, då tömmen brister, då denne tar fart förbi en
bnll-rande qvam, tyglen är borta och bullret gör att rösten, till
hvilken han n&gongång lystrade, dör ohörd i bruset.
Adoif vände vårdslöst på hufvudet och fixerade mamsell
Skarpmesser.
Den goda mamsellen fann sig besvärad af denna envisa blick,
aom lik en vampyr hängde aig vid hennes ansigte; hon började
syssla, liksom hon ämnat g&.
ffL&t ieke mig genera», sade ändtligen Adolf. vSkarpmesser
kan g& ut för att sköta sina göromål; patronessan vill vara
ensam.»
Mamsell Skarpmesser lemnade rummet, för första gången,
verkligen ledsen; ty kon märkte att barnahatet hängde qvar hos den
»myndige».
«Men, kära Adolfl» böljade patronessan; men hon fick ej
fortfora.
«Ja, jag vet hvad mamma vill säga; men det behöfs inte», af*
bröt Adolf Fänger junior; «jag vill tala med mamma i enrum.
Saken är den — km, saken är nu den, att mamma måste låta
Skarpmesser flytta, om jag någonsin skall gå kit opp. Jag tål ej
den menniskan.»
«Men, min bästa Adolf», yttrade modren i ångest, «kon är ja
mitt allt i allom, min knshållerska och mitt sällskaps
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
