Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verkställer min yttersta vilja, den ligger sedan länge fårdigskrifven
ooh bevittnad i lådan, den tredje till venster; säg honom, att alk
skall ske så, som jag foreskrifvitj»
•Ja, min farl»
«Gå ut, barn, jag vill vara ensam; hvad är klockanP»
«Sju på qvällen.»
«Jaså, sju; är hon precis sjuP»
«Nej, hon felar tio minuterj»
«Godt, gå ut Bettyl farväl med dig.» Han räckte ut handen,
som hon gråtande kysste. Sjelfve lille Thomas tog dristighet till
sig och kysste den magra kalla handen.
«Gud välsigne dig, lille Thomas», sade gubben, «6ud väl*
signe er alla; men låt mig nu vara ensam.»
Betty och gossen gingo in i nästa rum.
Gubben blickade en stund tankfull framfor sig. c Jag har»,
boqade han, «haft lång beredelsetid. Har jag någon ovän, hatar
jag någon, älskar jag hela verlden ? — ja. Har jag försonat mitt
brottP — ja, så godt jag kunnat. Har jag försonat henne —
henneP — nej, nej, nej — hon skall möta mig deroppe och
anklaga mig. Det är ändå fasligt att ha en obotlig synd på aht
hjerta; stackars Thomas Willner, du kommer knappt in i din
bamdomshimmel.
«Men månne det fins en mellanverld, ett Hades, der den
befriade själen fullbordar sin skolgång — låt se — om så ej vore,
så är Gud oforsonligare än den svaga menniskan. Och om det
finnes; ol jag skall falla ner och bedja, jag skall böja mig i
stoftet och ångra genom sekler, det jag har ångrat i hela min lefnad,
utan att kunna bota.»
Den svaga sjuklingen sjönk tillbaka i en kort slummer, oeh
då hans öga åter alogs upp, lyste det af en himmelsk glädje: «Ja,
Mina, ja, Mina, jag kommer hem», jollrade han, atack för
vin-garne, de passa mig förträffligt; det akall gå snabbt, säger du,
som tanken, var det såP — Ja, ja, så var det»; och nu föll han
åter tillbaka, och hjertats slag stannade, ooh tankarne förvirrades
och blicken stelnade, men i ögats glasglana sken en tyende
himmelsk ande, liksom då en meteor flyger genom rymden, en
strimma skimrar på don väg kan farit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
