Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sjelfbek&xmelsen»
«Jag», böljade berättelsen, ahar sökt s& mycket jag förmått
godtgöra det brott, for hvilket jag är en flykting; om äfven lagen
ännu utsäger sin förbannelse öfver mig, hafva dock de, hvilka jag
▼ar skyldig, förlåtit mig, och många af dem äro åter mina vänner;
men ännu har jag en synd på mitt hjerta, och det är den jag ber
eder, mina barn, att, så vida den kan försonas, göra det for min
skull, det är min sista bön. Förakta mig icke, jag har så länge
föraktat mig sjelf, att icke J skolen lägga sten på börda.
Då jag kom in i handeln, var jag en glad, förvägen och
obetänksam yngling; jag sökte nöjet och fann det i fruntimmers
sällskap; det var något godt hos mig och derför sökte jag alltid
bildade, ädla och goda qvinnors sällskap; men jag fick också en
mängd kärleksanfall, som en yngling vanligen får, då han
uteslutande söker att stå väl hos könet. Jag’blef således hvad man
kallar förtjust än i den ena, än den andra unga flickan, men
ingen föreföll mig så fullkomlig, att det foll mig in att bli kär på
allvar; der fanns vanligen alltid ett men. Jag var således ej
egentligen kär i den flickan, for hvilken jag fjäsade, utan snarare
var det någon egenskap i hennes sätt att vara, eller hennes lynne,
som intog mig. Den ena spelade mästerligt klavér, den andra
ritade val, den tredje sjöng som en engel, den fjerde läste med
förstånd och känsla, eller var det ett drag af godhet, af snille, af
kärlek, som intog mig. Jag blef på detta sätt en hvad man
kallar fjäril, flyktig som han och brokig i själen som hans vingar.
Jag hade framgångar; ty jag var en rask yngling, utan krus
och komplimenter, men ledig och glad och hjertlig; man litade på
mig, man trodde mig väl, man fick ej skäl att skratta åt mig,
och mången flicka gaf mig små förtroenden och visade mig
vänskap, smålog vänligt åt mig ooh till och med höll af mig, fastän
hon ganska väl visste, att jag i kärlek ej var synnerligen att lita
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
