Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tande. Löjtnanten har sin lön och räntan, ook derpå taga vi oss
präktigt ut; men många kalaser blir det val inte, det blir en.liten
nätt familj, som hur allting bra och tillräckligt; men ingenting
vidare; du skall f& se huru vackert sommartyg jag skall -väfva ät
dig och gossarne, och hur präktig ost jag skall ysta, riktig sidan
der berömd tjernmjölksost, som gjort mamma s& omtalad i bygden.
Se säf Thorsten 1 bort med rynkorna’, se glad ut, som jag; nu är
det svåra ordet uttaladt. Ar det ej nu bra om hjertat igen?»
«Och du kan jollra, Stefanie, just när vi stå på randen af ett
bråddjup?» sade Thorsten, småleende åt sin hustrns mod och
hennes många planer.
«Säg mig, Thorsten, är det väl svårare, än då du jollrade,
under det att vår kärleks lycka, vår husliga lycka, vår husliga
glädje led skeppsbrott på guldkusten? Du talar om ett bråddjup,
det är just djupet seglaren fruktar minst; det är på granden han
strandar, det är mot klipporna han lider skeppsbrott. Jag för
min del är glad, att vi åter kommit från land, så att himlens
vind låter hoppets vimpel fladdra.»
«Du är», inföll Thorsten skrattande, «en hvad man nu för
tiden kallar »skaldinna» — ett språk så att de aderton i Svenska
Akademien skulle baxnas att höra det från fru löjtnantskans
purpurläppar.»
cTaok, Thorsten! Nu är du glad igen», småskrattade
Stefanie; «kasta bort alla dystra tankar, — det vore också skam, om
mannen skulle söija öfver en olycka, som hustrun bär så lätt.»
«Men, Stefanie», återtog mannen allvarsamt, «är ej din glädje
ett sätt att trösta mig, är den ej först&lld? Säg, Stefaffie, faller
det dig ej svårt att ur rikedomens sköte stiga utföre till en knapp
bergning, från endast njutning till arbete?»
«Ja, se gerna forskande in i mina ögon, Thorsten», sade
hustrun med glad mine, «du ser ej en enda smula smärta;
deremot har du ofta sett det förut, och då förgyllde du upp mitt
dunkla lynne med en dyrbar skänk eller en glänsande fest — tror
du att det tog bort smärtan? Nej, Thoreten, tvärtom, det
smärtade mig ännu mera. Du kände mig aldrig; känner du mig nu?
förstår du nu hvad en hustru är och vill vara?»
«Ja^jag förstår, men .»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
