Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•Bet ar besynnerligt hvad vanor kanna iapknta;. sig», skde
Stefanie skrattande. *Bn del folk tro, att..penningarne äroett
oundvikligt i vilkor for lyckan, oaktadt de se/de lattiga ofta myc*
ket, ja afundavärdt lyckliga; ddt lur liksom det.finnes en del folk,
som tro, att de nödvändigt först måste taga på ug högra skonj
då de stiga upp, fastan de se andra, som det ej händer något
ondt, oaktadt de tagit den venstra först. Menniskorna lära ingen*
ting af hvarandra, utan göra . ihop theorier om allting, till och
med om sättet att vara nöjda och glada; men de försurania iient af
att se till huru de bära sig åt^ som praktiskt och. verkligen äro
det. Ville de nedlåta sig att tillse detta, sknlle de få se, att
Jyc-kan mycket oftfere ligger på strå, än på guld.»
•Åh ja! det kan så vara», sade Thorsten; «mendet är dckså
en theori.»
«Ja> det är naturligt, käre Thorsten,. man är lika litet*
olycklig som lycklig, derföre att man är rik eller fattig;, man är blott
ettdera, och det beror på huru man uppfattat sin folev Det beros
blott på huru det har vändt sig i böljan; ty det bär illa till med
både rikedom och fattigdom, om man ej förstår att handtora saken.
Se blott på Thorssons; äro de ej lycklige fr
«Jo visst, Stefanie, efter sitt..stånd.»
«Ja, det är. just knuten, .att vi begripa, att aällhéten. ej
rättar sig efter stånd och värdighet; ja, de äro lyokliga efter aitt
stånd, och derföre ville vi gerna byta,, är det ej så,. ThomtenP»
«Jo visst; om vi kundo byta vanoft»
«Säg ovanor, Thorsten; ty att låta sin lycka bero påi hui&dra*
de menniskor, som skola arbeta derför, är en ovana. Oad har gif*
vit oss alla armar och. händer och förstånd och arbetslust; det äc
en ovana att ej använda dem, utan lefva på sina förfäders nåöda
eller suga välsignelsen af. sina un^ezlydandes arbeta; deraf
kommer aldrig någon tillfredsställelse, utan, på sin höjd, en lättjefull
dröm om fröjder, som aldrig. funnits. Skola, vi gå . till Thorssons £
gångstigen ligger rätt genom skogen.»
Thorsten gick in . på förslaget» Det var verkligen långe, sodan
han fann sig så lngn och glad, som: just nu, i ett. ögonblick, som
han förut ansett för det grymmaste i .hans lefnad.
Han hade ändtligen kommit a^t se sin huatrus värde från ,en
högre punkt än förut, då han ansåg henne som en slags prydlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>