Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
möbel, i sitt förmak, som en skön öfverflödsvara i sitt hus och
aom en glädjens genius för honom och hans gäster; han hade
aldrig. anat, att hon tvärtom var tröstens engel och kraftens.
Arm i arm< gingo de begge dén smala gångstigen till
skogstorpet , ooh gossen sprang framför dem som ett slag9 förbad; ty
en sådan vandring var en ovanlig ting. Förut hade han åkt i
stora landauvagnen, och den gick sm bestämda tur tiH Stillinge
kyrka och åter; det var alls inte roligt.
Tacka vill jag att få springa i skogen och snabbla på
trädrötter och stenar, plocka tallkottar och betrakta ekorrarne, som
jaga hvarandra i träden, och då och då bli litet ikrfimd af en ännu
mera förskräckt skogsfogel, som satit gömd i en bnske och i ett
nu flyger bpp ur sin gömma.
•Ser du, Thorsten, huru glad Fritz är att få leka fattigmans
barn; det var länge sedan du och jag voro unga» Det är så trångt
här på gångstigen», tilläde hon, och gjorde sig lös från sin mans
arm; «att «ptomenerå», bevars det går ej så här i skogen, då skall
man hålla sig på en slät, krattad och vattrad sandgång, der man
har tillf&lle att göra sina betraktelser öfver naturens herrlighet,
liksom en stjernkikare öfver månen, blott med ögonén; nej tacka
vill jag att få lefva i naturen* med naturen.»
«Ja* det är rätt vackert i skogen, derför gick jag oekså på
jagt»» sade Thorsten.
cDet är inte förbjudet ännu, käre Thorsten», återtog Stefanie,
som på en gång blifvit upprymd i sitt sinne; «det går annars»,
tilläde hon skrattande, «något långsamt så här, den der gamla
promenad-takten vill ej vika ur benen. Thorsten 1 kan du ta fatt
mig>P*’ ropaåe hon Slutligen skrattande och böljade springa på den
smala stigen.
Thorsten drogs med i kapplöpningen och jagade efter henne,
öch begge flögo som en stormvind förbi sin gosse, hvars korta
ben, oaktadt all sin snabbhet, ej räokte till täflan.
tfPappa! mamma!» skallade det efter dem i skogen, då
Thorsten ändtligen fick fast sin barnsligt yra hustru, som flämtande
ooh frisk som en nyutslagen törnros föll i hans famn. i
Den springande gossen han na också fram ooh sadei »bara
jag blir stor, så springer inte pappa oeh mamma ifrån mig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
