Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hjelpa, uppstämde hon en psalm,, för att genom toner tvinga sitt
hjerta till hvila; men ofta afbrötos hennes tankar af haller från
sonens våning, oeh tonerna af Fredmans Epistlar blandade sig ofta
med hennes psalmer.
Så satt na patronessan i sitt «sorgerum», ty så kallade hön
sin nya bostad, som bestod af tre rum ooh ett litet.kök.
Det var sårad modenkärlek, som gjorde henne så bitter doh
så sorgsen» men det var en slags dunkel hämnd-känsla, som dref
henne att så theatraliakt framställa sin sorg; hon ville väeka n>ed*
lidande, hon ville, att folket skalle beklaga hennes öde, så wr
hennes tanka. Men bredvid denna hufvndton klingade en öinnan,
som hon ej ville höra, den tanken nemligen: man Skall föraktaj
förbanna och afsky min otacksamme son. Derför satt hon på detta
aätt instängd, ty då hon mera fick lysa eller kunde imponera,
ville hon åtminstone känna sig beklagansvärd. Det liade aldrig
legat i hennes lynne» att med tystnad bära hvarken ära, glädje,
förnedring eller smärta.
Hennes afsigt lyckades så, att folket viséerligen sade: stackars
patronessan, hvad det skall svida i själen på henne, att ungpatnm
icke bryr sig om henne; men så är det också hennes egen Skull:
som man kokar får man supa.
Deremot anade hennea son afsigtea med hennes klosterlik och
detta aflägsnade honom ännu längre ifrån henne oeh gjorde honom
ännu mera hånande och bitter.
Månader gingo, utan att mor och son sågo hvarandra, och
då de träffades, stod der liksom ett spöke mellan dem ock hin-i
drade dem att föarlåta ooh glömma, ångra och älska.
Patronessan var, midt under sina beklagelser ooh sina -försäk~
ringar om ömhet och kärlek, bitter, och Adolf hånlog, i stället att
söka läka det: sår hans brist på sonligbet gjort; han vidgade det
i stället genom sin liknöjdhet.
Detta förhållande hade fortfarit, allt sedan Adolf intog stora
våningen, som patronessan ansett för sitt bestämda och oåtkomliga
prerogatif, och detta hade skett ett par år efter sedan npmsell
Skarpmesser så plötsligt kördes ur huset.
Att hennes son var kall, liknöjd, vårdslös mot sin mor,
smärtade henne djupt» hon gret bittert .öfver hana otacksamhet och hans
kärlekslöshet; men då hon måste afskeda mamsell Skarpmesser, sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
