Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Jo, jo», inföll mannen, <gag vet hvad du pekar p& — du
ser din syster sitta i grädd-osten och tänker: der ville jag också
vara; och så tanker du, att jag inte arbetar for födan; ’ åh hut!
det är jag som försvarar torpet.»
Efter denna vänliga anmärkning» slumrade han in och sof
bort sin uselhet.
Vi skola i förbifarten titta in till Thorssons. De begge
ma-karne suto tysta i det snygga rummet, som var prydt i ett slags
^errskapsmanér, ty skogvaktaren var något förmer än de andre,
och Thorsson hade sjelf förfärdigat och målat sina möbler.
Ändtligeu bröt Thorsson tystnaden. »Inspektoren hatar mig,
han kommer att förfölja oss, vet duP Ack! om jag kunde få ett
annat torp långt härifrån.»
«Och öfverge gamla mormor P» fr&gade Hedda och såg opp
på sin man, ahon som nu nästan beständigt ligger till sängs, och
som vi ej kunna flytta med oss, utan att hon dör. Det vill du
väl ickeP»
«Nej, Gud bevare mig för det», yttrade Thorsson; «men jag
känner på mig, att det aldrig går väl. Inspektoren har fattat
hat till mig, jag åtminstone måste härifrån till Cvad pris som
helst.»
•Thorsson, käre Thorsson, tala ej så, det är ju syndigt mot
Gud och elakt mot din hustru, ditt barn, och mormor. Vill du
öfverge oss allaP kan du gå ifrån ossP»
«Nej, nej, det är omöjligt», sade Thorsson, cjag kan inte gå
ifrån er; men kanske, kanske — fast, vi få väl se», tilläde han
och drog en suck. — «Jag är ängslig ibland; hittills har Gud
skyddat mig för mina ovänner, hittills — kanske också
hädanefter.»
•Ja, var säker, Thorsson, Gud hjelper oss säkert», sade
Hedda och tog opp sin lillrf flicka i knät. — «Hör du, Anna! far
Vill ifrån oss», sade hon till barnet, «du skall hålla honom qvar.»
«Åh nej, Anna, det vill jag inte», småskrattade Thorsson,
«men jag måste ut till mitt arbete. Jag skall stämpla träd i dag;
farväl med dig, Hedda!»
C. A. Wetterbergk* Samlade Skrifter. III. ^1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
