- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Penningar och Arbete /
324

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

minns, det var då hon gifte sig; — och en bondluns skulle ega
henne I Hon var skön nog att vara grefvinna. — Hon måste säkert
bo här i trakten; men hvad heter hennes herr manP kuijöst att
na få återse henne. Jag undrar, om hennes ögon ännu ha den
der oskuldsblicken, som höll på att göra mig galen, — man kan
vara barnslig ibland; dock det var roligare den tiden än nu; hur
det är, så är det ej riktigt roligt att vara klok och sansad
beständigt.»

«Jag måste dock», böljade han efter en stunds tystnad, under
hvilken han ritat med sin käpp i sanden, «jag måste dock söka
på fint sätt att få reda på henne; hon är ej nu så barnslig som
förr; den der skriftgången, som alltid bondfolket gör så mycken
affär af, kan väl inte nu hindra henne att hålla af mig. Det vore
verkligen i det fallet ej så rasande att då och då göra en
uppvaktning hos min vördade mamma; det skulle vara så sonligt och
vackert, hela verlden skulle finna, att harmonien vore fullfardig,
det skulle bli ett kapitel för mostrame att roa sig med på sina
»kafferep».»

Han fortsatte sin vandring och träffade slutligen inspektoren.

«God dag, herr Schjelmin.»

Inspektoren var en man, som tänkte långt in i framtiden, och
som derföre såg i andanom, att patron Adolf en gång i tiden
skulle bli egare af Thorstensholm och således hans egen herre;
han bugade sig djupt.

•Hör på, Schjelmin, jag var här ute ofta nog i mina pojkår;
der bodde en gumma ner i flygeln. Lund eller Lind, jag kommer
inte ihåg namnet; hon är väl död?»

«Nej bevars, herr patron, hon lefver väl än, fastän det just
icke är mycket qvar af lifslampan», yttrade herr Schjelmin, (lågan
flämtar i pipan.»

«Jaså, bor hon i sitt gamla rum?»

«Nej, herr patron, hon har flyttat till skogvaktaren Thorsson.»

•ThorssonP hvad är det for en?» frågade patron, liksom han
ej vetat det minsta.

<rJo, han är skogvaktare här, en mäktig man under
löjtnantens tid; han har till och med köpt sig besittningsrätt for lifs*
tiden på skogstorpet.»

«Jaså, är han giftP»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/3/0329.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free