Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Ja, jag vet det der», återtog Adolf och kände en rodnad
flyga öfver sitt ansigte; «rmen derföre är det väl inte omöjligt, att
bamdomsvänskapen hänger qvar en smula hos oss begge, ty vi
höllo af hvarandra, åtminstone höll jag af dig mera än du visste.»
Hedda gick efter sitt barn, tog flickan på armen och satte
sig på en stol midt emot sin gäst.
«Du har ett vackert barn, Hedda, hon är lik dig, den lilla
ungen, så späd som du ooh fin. ~ Hör du, Hedda, jag vill blott
höra ett ord från din mun innan vi skiljas: håller du af mig?»
Heddas ansigte glödde, hon slog upp sina blyga ögon, lik*
som for att bedja honom tiga, men liksom hon bränt sig, slog
hon åter ner blicken; ty i Adolfs ögon hade hon läst mera än
den bamavänskap han så vackert bar på läpparne; hon teg och
kysste sitt barn.
«Du svarar inte, Hedda», återtog Adolf och reste sig upp»
•Hör du hvad jag säger: var det ej gumman, din fostermor, som
läste dig tillsammans med din man? skedde det med eller mot din
vilja? — säg ut, jag vill veta det, jag håller af dig, ja, jag
tillber dig; du är lika vacker som förr, men ej på långt när så
bond-blyg; se upp, lilla barndomsvän, se upp.»
Han grep henne under hakan för att uppresa hufvudet, men
den lilla flickans spända anletsdrag hotade med skrik, och detta
ville han undvika.
«Herr patron 1»- sade Hedda ändtligen med styrka, «jag har
hållit af er, ja, allt för mycket — jag håller af er ännu, herr
Adolf, och ber för er räddning ur förderfvet; hvaije afton ber jag
för er, liksom för min man, för mitt barn, för gamla mormor och
för alla jag håller af; då ber jag Oud, att ni måtte bättra er och
finna glädje i ett stilla lif, helgadt åt arbetet ooh åt bönen, att
ni måtte finna uselheten af er nuvarande vandel, finna det låga i
otacksamheten mot er mor och grymheten af att komma hit. Gå,
patron, jag har intet mer att säga.»
«Du är grym sjelf, lilla Heddal» yttrade patronen med ett
bittert smålöje, «du är grym sjelf; du säger att du älskar mig, nå
väl, bevisa det med annat än en predikan, gif mig en kyss, bara
en kyss.»
Hedda tryckte barnet hårdare intill sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
