- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Penningar och Arbete /
329

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Thonson suckade djupt och tryckte sin hustru t31 sitt brost.
•Hedda, bed for migl när du ber for honom, du vet; bedl
bed! jag behöfver det.»

Unga patronen var p& eng&ng uppskrämd och harmsen efter
det Hyss beskrifna uppträdet; han insåg, att Thorsson var honom
alltför öfverlägsen i fysisk styrka, och Hedda i moralisk, för att
han kunde vinna seger; hans tankar irrade således omkring, hum
,han skulle slå begge dessa krafter, hvar för sig*

•Det var besynnerligt», tänkte han slutligen, sedan han väl
var inom parkens område och således något säker for sin fiende;
«hvem var ’det han liknade, — nej, det kan ej vara han. Johan
Lind, jag kommer ihåg den gossen, det var en mild ooh glad
pojke, ända till dess han kom i olyckan; tyst, vänta, han rymde.
Jag skall se igenom efterlysningame, som finnas inbundna på
kontoret.»

När han kom fram, fick han ej ännu företräde; det var
tydligt, att modren icke ville se honom. Han giok imedlertid på
kontoret och framtog kungörelserna for 1823. Han återfann snart
Johan Lind ooh hans signalement, bilden af ett hjerta på bröstet,
det var densamme.

•Inspektor Schjelmin», sade hån tOl den ödmjuka tjenaren,
som stod vid hans sida, «läs det här.»

Och inspektoren läste: «Den tredje December afvek från
Landskrona fästning för försök till rån dömde lifstidsfången Johan Lind»
lång och välväxt, med blå ögon ooh ljusbrunt hår; det, hvarpå han
igenkännes, är ett så kalladt modermärke eller en röd fläck, i form
af ett hjerta; på bröstet, något till venster; och anbefalles» m.,m.

•Alen», afbröt inspektoren läsningen, «hvad menar herr patson
med detta P»

•Åh jo», sade Adolf vårdslöst, ahan bor på egorna här, och
det är just inte helsosamt att ha tjufvar och rånare i grannskapets»

«Hvar dåP för Guds skull sägl» bad herr Schjelmin.

•Åh jo, om jag ej misstar mig, så är det just den der
Thorsson, som var löjtnant Stålskölds skyddsling, han hade verkligen
urskiljning den mannen; imedlertid tyckte jag mig känna igen min
gamle vän Lind — och det blir nu allt klarare och klarare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/3/0334.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free