Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Jag akall tala vid vår driftige länsman», sade inspektoren,
«han skall undersöka sakenj»
«Nej, det får ni inte, herr Schjelmin», sade Adolf, rörd af en
bättré känsla, «det är ej meningen, tvärtom, länsmannen skall
aldrig få veta det; nog af att ni vet det. Allt hvad ni har att göra,
är att säga till den der Thorsson, tyst, förstår ni, enskildt, så
att hans arma, bedragna hustru ej får veta det, att ni och jag
känna honom, att vi ha hans framtid i våra händer, att han
måste hålla sig i styr; med ett ord, det är ett band på honom.»
«Åh ja, det kan så vara», yttrade inspektoren, «men det är
ändå i högsta grad farligt att ha en så stor brottsling på egorna;
jag vågar knappt röra vid saken, ty det kunde falla honom in att
mörda oss begge två.»
Adolf smålog föraktligt. «Och således vill ni af blott
poltronen göra en hel familj olycklig», sade han; «åh nej, det har
ingen fara. Ni kan väl begripa», tilläde han, «att han nu redan
i Qorton år vistats bland hederligt folk och uppfört sig väl; man
kan derföre lita temligen på hans förbättring.»
Inspektoren grinade försmädligt. «Det är just dét
farligaste, att den bofven under en så lång tid kunnat dölja sig; det
bevisar, att han är en falsk djefvul, ty eljest hade det ej varit
möjligt för en så gruflig brottsling att ställa sig som en Rusens
engel och få allmänt förtroende för redbarhet och flit. Ja, herr
patron, det går så långt, att nästan hela socknen tror på honom
som på Gud Fader; det är inte att narras med en så inslipad
skurk.»
«I det fallet tänker jag olika med er», yttrade Adolf, som nu
bittert ångrade, att han i första hettan upptäckt hemligheten för
en menniska, som var alltför feg att vara rättvis eller mild. —
timedlertid så tiger ni vackert, jag vill inte att karlen skall bli
olycklig på mina ord, låt honom vara i fred.»
«Ja, gerna för mig», sade Schjelmin och bugade sig, «men att
olyoka uppstår derigenom, det spår jag och tvår mina händer; —
men kom ihåg, att han icke allenast är en lifstidsfånge, utan till
och med har förfalskat sin prestsedelj»
«Ja, det har han, den arme satan», yttrade unga patron;
«men hvad annat skulle han göra. Allt det der kan vara förso*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
