Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Men», invände Hellmer, «gubben Trygg ar en bottenärlig,
hederlig menniska; dock, så förträfflig är han väl icke, det finnes
nog många gubbar lika älskvärda som han.»
«Gud gifve det», sade Berndt; «men jag tror «det knappt.»
Tidigt andra morgonen skyndade Berndt, medan hästame
spändes för, till Tryggs lilla boning.
De begge makarne voro redan sysselsatta med undervisningen
för sina få disciplar, då den långväga gästen steg in.
«Jag kommer bittida», sade han, «men jag vet att Anna
förlåter mig. Var god och presentera mig för din man.»
Anna rodnade något, men presenterade sin ungdomsvän, Berndt
Willner, för sin man.
Herr Trygg fann sig illa besvärad, att så der på morgonen,
då han satt i sin grön- och svartrandiga kattunsnattrock, mottaga
en så mycket förut utbasuneråd främmande; ty notarien
Tasselström hade varit äfven der med sin nyhet, och efter honom några
tanter; sjelfva gumman Hellmer, som eljest icke hade fallenhet att
bära omkring nyheter, hade gått ifrån sin regel och för rektorskan
Hult berättat nyheten.
Gubben Trygg steg således opp och bockade sig högst förlägen.
«lijuka tjenare, hm, hm, har ofta, hm, hört af Anna, hm.»
, Längre kom han ej i sin inledning, förr än Berndt tog honom
om halsen.
“Trygg, redlige, ädle Trygg», sade han med värma.
Bokhållar Trygg sjelf, så blygsam mot främlingar, drog sig
förundrad tillbaka och sade:
•Bäste herr Willner, hm, jag har ingenting gjort, som jag vet,
som förtjenar, hm.»
«Trygg I» sade Berndt, «jag bringar er Thomas Willners
afskeds-helsning; förstår ni mig nu?»
Gubben Trygg rodnade, som om man funnit honom med
något ondt. «Hm, ja jag mins, jag var på hans kontor en tid, hm,
— när jag var ung.»
«Ja — ja, så var det, ädla, goda själ, så var det, ocb
derföre kom han ihåg dig i sin sista stund», sade Berndt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
