- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Penningar och Arbete /
341

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

«Hvad står på» god vänner?» sade Berndt till -en rödnäsig
bonde» som stod honom närmast.

«Jo, kommissarien har knipit en tjufracka», svarade bonden»
«en kanalje, som bott här i hela fjorton åren och uppfort sig väl,
den bofven, så att ingen visste huru stor bandit han var; men
rättvisan knep honom, kommissarien är en slug karl han och sno*
kade rätt på honom.»

«Hade han intet ondt gjort nu?» frågade Berndt.

«Nej bevars, han var en galant karl, så länge han har bott
här, och en snäll karl, som alla sådana der fästningsfångar äro;
de lära sig funder derinne, «byket»; men, Gud ske lof, att de fick
tag pA honom.»

«Och hvem är denna qvinna, derinne på ängen ?»N fortfor
Berndt att fråga.

«Åh jo, det är tjufkanaljens hustru. Om henne är det alltid
synd ändå; ty hon visste om inte, forr än i natt som var, och
det ** nog svårt för henne alltid. Ser herrn, den der lilla
barnungen, som tittar mellan grindspjelorna, är deras barn; — hon
förstår ingenting, hon, lill’-stackaren, och bäst vore att hon inte
fick veta, att hennes far var en stortjuf, en lifstidsdömd menniska;
men nu så löfvade länsman, att han skulle rekommendera honom
till så mycket jern, så att han inte kommer igen.»

«Men han var ju ärlig i fjorton år, räknar ni det för intet?»
frågade Berndt åter.

•Nej, det räknas intet; ty det bevisar* att han narrat oss alla;
f-n kunde se på den, att han var en stortjuf, den uslingen.»

«Hvad heter du, min gubbe?»

«Jo, jag heter Petter i Tranåsen, med förlof, och är torpare
under hennes nåd patronessan på Thorstensholm.»

Det lilla barnet, som med sina knubbiga händer höll sig i
grindspjelorna och stack fram sitt trinda ansigte, blickade så lugnt
och så nyfiket omkring sig, liksom ingenting händt; och fadren
låg dock fastsmidd i en kärra, nära sanslös, och fortskaffades till
ett fängelse, och modren stod blek derinne på ängen och stödde
det förvirrade hufvudet mot en gråtande qvinnas axel; men rundt
omkring stod en folkhop, som dömde och fördömde i egoistisk
säkerhet. Hvilken tafla af lifvet och af menniskorna!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/3/0346.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free