Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Glädjen i Stillinge prestgård, då den efterlängtade sonen kom
hem, kan ej beskrifvas; men att, pastorskan haft långa konferenser
med Stefanie om maten, kunde man se, emedan middagen bestod
af flera ovanliga, rätter, som mamsell Nyländers kokbok omtalar,
och hvilka aldrig varit på det tarfliga prestbordet forr än nu, då
svärmor ville visa sin sonhustru att man kunde laga god mat
äfven i Sverige.
Vi återse nu Thorsten Stålsköld och hans lilla hennes nåd,
som hon, på pastorskans uttryckliga tillsägelse, kallades af
prest-gårdspigorna. Stefanie, den förr så ofta mulna Stefanie, var
munterheten sjelf, hennes förut så ofta kringirrande blick hade blifvit
stadig och lugn, hon smålog åt sin brors och sin svägerskas
berättelse^ från Ostindien.
Thorsten Stålsköld hade redan antagit ett annat sätt att vara,
han talade förtroligt med Hellmer, som nu för första gången
liksom förstod sig på sin kära svåger, hvars underliga
tillbakadragenhet han ej förut kunnat fattat. Det var, med ett ord, en af de
gladaste familjefester man kan tänka sig.
«Hör på, Hellmer», sade Thorsten, «Stefanie och jag hafva
beslutat att låta vår Fritz bli industri-idkare, jag ville derföre fråga
dig, om du vill ta honom på din fabrik, pojken är stark och
dug-tig och har arbetslust, det är säkert.»
«Men han är adelsman», anmärkte Hellmer; «tror du det
går an?»
«Går an? Jo visst går det an, jag har sjelf blifvit omvänd;
Stefanie har visat sig med sitt exempel, att man kan vara lycklig
som arbetare; vet du, jag arbetar sjelf rätt dugtigt och mår
förträffligt och är mycket glad, då jag återkommer och finner min
lilla hustru i väfstolen; jo, ser du, det der högmodet får då i
Guds namn vika. Jag vet ej hur det" kom sig, men så länge jag
egde Thorstensholm ville det ej släppa mig.»
«Gerna, Thorsten, jag skall ta pojken. Kom hit, Fritz! hör
på, vill du komma på fabriken och bli en ljusstaksmästare som
jag är», sade Hellmer skrattande och grep med sina breda, starka
händer öfver gossens skuldror. — Åh hål du är inte vek du.»
«Åh, har ingen fara, morbror, jag orkar nog med hvad som
helst», sade den unga handtverksadepten, en vacker gosse, med
beslutsamhet och glädje afspeglade i de stora öppna ögonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
