- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Penningar och Arbete /
348

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Johan Lind ligger der borta i britsen nnder taket, vi måste
tränga oss genom hopen for att tala vid honom.

Der står en vacker yngling i vägen for oss, hans ansigte är
nedslaget, och som en pil flyger den frågan genom hjertat: är
också du en brottsling ?

«Hvad har du gjort, min gosse?»

«Jo, jag har slagit ilyel en karl, och är dömd till döden.»

«Det var ju grufligt.»

«Ja, visst var det så», suckar ynglingen och stryker det
lockiga håret ur pannan; «men si far och jag gingo från staden en
qväll, och då kom en karl och öfverföll gubben och kastade
omkull honom i landsvägsdiket; jag visste inte min fattiga råd, ty
karlen var stark han, och jag svag, jag fick tag i en stake och
slog till honom, så att han dog på fläcken; men inte var det min
mening att göra så illa. Gud hjelpe mig, så illa jag har gjort.»

En ström af tårar bevisade hans ånger.

«Du får nåd af kungen, tröstade vi den arme; men vi fortiga,
att han kanske i tio år af sin bästa ålder får lefva bland
brottslingarne på en fästning, och utgår derifrån, kanske som en vild
mördare.

«Och du, min gubbe, och du, hvad har du gjort?» fråga vi
vidare, «har du också begått dråp?»

«Åh ja, på sätt och vis, men det var inte så farligt heller»,
säger han med ett trotsigt skratt.

«Du ångrar dig icke, du har således ej känt ånger öfver ditt
brott?»

«Åh, inte kan det just vara så farligt heller, för si det var
en orre jag kom i olycka för, bössan var ladd, orren satt midtför
näsan på mig, och jag knäppte till — f-n kom inte ihåg, att det
var förb]iden tid, och nu skall* jag sitta här som en skälm.»

«Och du?» fråga vi vidare en ung karl, som hittills lutat sig

i fönstret och hvisslat.

«Åh jo, jag är sjöman jag», säger han, «och sitter här för att
jag skar vakten.»

»Jaså, knifskäring, hvarför gjorde du det?»

«Jo, ser herrn, jag var ej i stånd att få hyra, och så tog

man mig som försvarslös och vräkte in mig på korrektionsinrätt-

ningen, och der fick jag sitta år ut och år in, för ingen ville ta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/3/0353.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free