Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ut mig. Då sa* en gammal stortjpf till mig: skär någon i syna,
så får du riktigt straff och kommer p& fri fot, och sft gjorde jag,
och är nu dömd och kommer ut, for si nu sedan jag beg&tt brott,
är jag ingen lösdrifvare längre.»
Denne karl hade således en ren vinst på att begå ett brott.
Den rysliga seden att skära med knif tyckes hafva uppkommit från
lösdrifvareskarorna, som man BammanfÖste på
korrektionsinrättnin-garne; der utfördes forst detta rysliga brott, som den enda väg
till befrielse från ett evigt fängelse.
Det är tröstefullt att se, huru mycket artificiellt ondt vi
skaffat oss; ty det kan förekommas och botas, och vi kunna med lika
v&rma begära lagarnes förbättring, som vi kunna, ännu i brottets
h&lor, älska menskligheten och igenkänna den nära utplånade
stämpeln af ea himmels natur.
Der finnas tjugo i hvalfvet, men ändtligen hafva vi trängt oss
genom den bleka hopen och stå nu vid den brits, der Johan Lind
ligger med det bleka ansigtet mot dagen och de matta ögonen
stelt fästade på väggen, der fångarne i den smutsiga ytan ritat
figurer af hästar och skepp och vagnar och qvarnar, och der,
rispade med en spik eller ritade med kol, långa inskriptioner
beteckna de sysslolösas förvirrade tankar.
Bredvid honom sitter en ung qvinna, hennes sköna ansigte är
väl blekt, de vackra ögonen röda af gråt, men hennes uppsyn
förråder dock lugn och resignation, och i hennes ögon lyser en mild,
försonande kärlek. Hon håller Johan Lind om halsen och hviskar.
sakta i hans öra.
Det är Hedda, som besöker sin man i fängelset, och som låtit
stänga in sig i hvalfvet bland brottslingarne och utan fasa hade
krupit opp i den höga britsen, och satt på den söndersmulade,
unkna halmen och talade tröstens ord.
«Lill’Atana mår bra, käre Johan», hviskar hon i den olyckliges
öra, «hon mår bra och leker inne hos mormor; allt blir godt igen,,
Johan, allt blir godt igen; jag skall g& till hennes nåd St&lsköld,
de skola gifva mig råd, och. så skall jag gå opp till kungen och
falla pä knä för honom, och kyssa pä hans mantel ooh bedja om
nåd, och om han inte vill se mig, s& går jag till drottningen, hon
är en mor för folket, och en mor behöfver ej straffa, som en far
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
