Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Stillinge socken omkring en half mil från kyrkan ligger
Ragnarsdal, en gammal herrgård, som i långa tider gått i arf
inom von Passovska slägten; så länge ännn denna slägt hörde titt
de mäktige, hade gårdens egare nästan aldrig vistats på landet,
utan sökt och kanske funnit sin trefnad i hufvudstaden. Men
slägten hade ändtligen utslocknat på svärdssidan, och den enda
återstoden, två gamla fröknar von Passov, bodde på Ragnarsdal, hvara
igenväxta trädgård, uttorkade ruddammar och förfallna bersåer
påminde om den fordna herrligheten, då höge herrar och ståtliga
damer promenerade på de släta sandgångarne, som nu genom
naturens sjelfläkningskraft voro öfverväxta med högt gräs.
Trädgården hade från en praktanläggning måst nedlåta sig,
att inom sin vidsträckta mur upptaga en liten köksträdgård, som
fröknarna sjelfva skötte, och der gummorna i stora skuggande
halmhattar sjelfve skördade ärterna och bondbönovn8, som intagit
platsen, der fordom solrosorna och de höga stockrosorna prålade.
Det är imedlertid en svår sak, som fröken Jakoba alltid sade,
för två ensamma flickor, att hålla reda på rättare och drängar: ty
icke alla hade sådana karlfasoner, som mamseH Baraklander.
Följden af de goda fröknarnes styrelse var, att skogen försvann,
emedan torparena sålde ved i staden, och att åkrarne år från år fingo
ett ömkligare utseende.
Både fröken Jakoba och fröken Andrietta, som någongång
be-gåfvo sig ut på visiter i grannskapet, hade, då de träffade vänner
och bekanta, ingenting annat att berätta, än alla de otaliga
ledsamheter och svårigheter de måste gå igenom; «två värnlösa flickor».
Man gick till och med så långt i djerfhet, att man stal midt
för ögonen på dem; ty de fattiga körsbärs- oeh äppleträden, som
nära barklösa, men dock ännu fruktbärande, stodo qvar i trädgår»
den, och som fröknarna, så länge frukten var omogen, skyddade
mot fåglame genom upphängda proflappar och ankfjädrar, bkfvc
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
