Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ljung beväxta mossarne och fälten. Han beräknade sedan, med
r&ds r&de, det vill säga, efter öfverläggningar med sin far och sin
svåger Stålsköld, som begge voro skickliga jordbrukare, den
sannolika afkastningen af dessa falt, när de en gång blifvit odlade,
och indelade på sin karta sina vildmarker och sina mossar i
be-sutenheter, nog stora att på hälftenbruk kunna upplåtas åt en
arbetare, utan att denne under vanliga forhållanden skulle lida
brist på det nödvändiga.
Han skred nu till utförandet och meddelade sin plan åt
Mårten, som öfvergifvit Thorstensholm och nu hade ett torp under
Bagnarsdal.
Mårtens ansigte uttryckte klok eftertänksamhet, blandad med
detta drag af illparig slughet, som allmogen använder, då den
kommer i affarsberöring med herremännen.
Den redlige Mårten tviflade väl alldeles icke på
Berndt.Will-ners afsigter; men det oaktadt stod han nu gent emot en
herreman och, det som var ännu mera, i hans person stod arbetet gent
emot kapitalet, representeradt genom WiUner.
Det var således ett instinktlikt misstroende, som lockade fram
det illpariga leendet på Mårtens anletsdrag.
«Patrons mening är således», sade han, «att vi skulle slå oss
ihop om att odla någon trakt på egorna; Gud vet om det finnes
många, som begripa, att samfåldt arbete är något bättre än
enskildt; annars så är det temligen lätt att begripa, att hundra man
på en dag förmå göra mera än en man på hundrade. Detta,
förstår sig, slår mest in på odlingar, som aldrig en man kunde
verkställa, om han också lefde i hundrade år och arbetade hvar dag,
men som tio man kunna verkställa på ett eller par år.»
«Du har rätt, Mårten!» sade Berndt och klappade honom på
axeln, «du har rätt, och det är just derföre folket är fattigt,
emedan hvar och en arbetar blott för sig; om associationsandan . ...»
«Hur var det, <rassosationsandan»?» frågade Mårten.
«Ja, associationsandan», återtog Berndt, som, i sin ifver att
göra saken klar, råkat att göra den oklar. «Man kallar
association, då många förena sig om ett företag; ser du, det är en
sådan association af penningarne, som gifvit dem makt att beherrska
arbetet och bestämma arbetets lön. — 1 alla verldens tider har
man af segraren sjelf lärt sig konsten att besegra honom eller åt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
