- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Penningar och Arbete /
369

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hm finnes nåd?

Berndt Willner hade genast vid sin hemkomst fått veta den
olycklige Johan Linds öde; men han hade bedt sina föräldrar och
alla, som visste hemligheten, att ej förr&da den för Betty, som
nästan hvaije dag talade om sin okände bror.

«Du gör intet .för att f& reda p& honom, Berndt», sade hon

ofta, med förebrående ton; «det är ändå min bror, och vi äro

skyldiga att lemna honom åtminstone den lilla del af arfvet, som
min far gifvit honom.»

Berndt var förlägen och sökte ursäkta sig så godt han
kunde; men Betty var ej nöjd dermed, utan ville sjelf taga reda på
saken. Slutligen var ej annan utväg öfrig, än att gubben Willner
sjelf sade henne, att han kände Johan Lind och skulle söka opp
honom. Begge ville nemligen invänta svar på den nådeansökan
Hedda redan inlemnat, och ansågo sig ej böra göra något förr,
än detta var afgjordt.

Genast efter mannens häktande, hade Hedda gått in med
nådansökan och satt på hösten i sin stuga och tänkte på sin olycka
och bad till Gud för sin man.

Gamlf, mormor satt och jollrade med lilTAnna, som sprang
omkring och skrattade, så att det skallade i stugan. Gumman var

nu så sinnesslö, att hela olyckan icke ville hänga qvar i minnet,

utan det föreföll henne nästan, som om Johan*blott varit ute i
skogen och skulle komma hem litet senare; och så gick dag efter
dag, tiden for framåt, och den gamla nalkades grafven, utan att
tänka derpå, utom då och då, när en matt tanke, lik en nyfödd,
oQädrad fogel, flaxade in i framtiden och blickade ditöfver.

Dörren öppnades, det var Adolf Fänger. Hedda bleknade och
steg opp. «Hvad vill ni, patron, här i detta sorgehuset?»
frågade hon.

C. A. Weitéi’bergks Samlade Skrifter. III. ^4

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/3/0374.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free