Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sockenskolan.
Vi inträda, påföljande år, på några ögonblick, i en bondstuga
i Stillinge; det yar en rymlig stuga med hvitskurade furumöbler
oeh väggfast säng, hyars gafvel utgjorde i sin öfre afdelning ett
skåp och i den nedre en pulpet eller dragkista. Omkring spiseln,
der väldiga granträd sprakade och smattrade, som en theaterbatalj,
och upplyste stugan med ett skarpt sken, och glittrade på en rad
tenntallrikar, som stodo på hyllan midt emot, satt mor Greta med
sina pigor och spann lin; det var ett surrande af spinnrockar och
ett glam om »ditt och datt» mellan qvinnorna; men borta vid
bor-det, med den blanka tennkannan mellan sig, och hvar sin pipnubb
i munnen, sutto två bönder inbegripna i ett samtal, och en
half-vuxen gosse satt bredvid dem på en trebent stol och hade lagt
bandknifven ifrån sig och hörde uppmärksamt på de gamle,
afbry-tande sitt arbete med en fimmerstång, som han hållit på att
förfärdiga.
«Man må då säga», yttrade den äldste bonden, en man öfver
sextiotalet, med grå hår och en liten rund mössa öfver den kala
hjessan, «man må då säga, att både patron och löjtnanten inte
skäms for arbeta; ty löjtnantens Calle arbetar, fastän bara
half-vuxen, som två sådana pojkar; det är, min tro, pojke det, stor och
stark och frisk och med näfvar så grofva som Lasses der, fastan
han der är två år äldre, och likaså är det med patrons pojkpirvel;
han, så liten han är, tio år, eller hvad det kan vara, är allaredan
med som annat folk.»
Den andre, en medelålders karl med mörkt hår och stark
kroppsbyggnad, småskrattade. «Åh ja, det är väl intet förmycket,
att de förnäme och rike börja på begripa, att bara pengar är en
förgänglig ting, och jorden det enda de, så väl som andra, hafva
att lita på; för si, fader Ola, arbete är ändå arbete, och hur det
se’n går, visst är det vår Herres mening, att menniskan skall göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
