Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fam »kål, näst efter kungens; ätandets far först, oeh min egen
der-näst», sade han; oeh der var ingen som klandrade honom, utan
många höllo af den gode biskopen; ser ni, Sven, det var ookså
en lfird man. Nej, Sven! att man lär sig nflgot, besmittar inte
själen med ondt; men att icke kunna något, gör en hArd och
egennyttig.»
Den half vuxna gossen hade uppmärksamt afhört gubbens
försvarstal, och steg nu opp, räckte sin far handen och sade:
•Nej, far! inte skall I lida förakt af oss barn, ty det är ni,
som låtit oss lära något; var säker pA det, far!»
<Ja, det ska ni komma ihåg», yttrade Sven, «att det är edra
föräldrar, som kostat på er all er lärdom.»
«Åh ja, det mins vi nog», yttrade Lars ooh satte sig.
•Mest är det», afbröt Olof de talande, amest är det fåfanga,
ja, ett syndigt högmod, att föräldrar icke vilja låta barnen lära
mera än de sjelfve fått lära; detta gör, att vi bönder aldrig
komma längre än far och farfar kommit; ty vi äro rädda för att
barnen skola öfvergå oss och blifva oss övermäktiga; men de bli det
ändå, om vi hindra dem aldrig sA väl från kunskap; ty de äro
starke och duglige män, då vi äro gubbar, de äro raska i alla
sysslor, när vi endast kunna sitta på spishällen och tälja
träskedar — och, om de då aldrig lärt sig, att akta något annat än
kroppens styrka, förakta de oss och förtryoka oss, derföre att vi
äro svaga; men veta de något mera, så veta de också hvad
erfarenhet vill säga och förakta icke sin far, emedan han är den
erfarnaste och äfven, om han inte läst i bok, dock likväl kan
mycket och har mycket att lära bort.»
«I sade ett ord, far!» yttrade Lars.
«Ja, I sade ett ord, Olle», sade Sven och strök sig öfver
pannan; ja, det är just Zackris Zackrissons ålderdom jag fruktar,
ooh derför tyckte jag inte riktigt om, att min pojke gick i skolan,
fastän han är en beskedlig pojke.»
Skolan vid Stillinge, om hvilken de begge bondgubbarne
talade, hade året förut blifvit omorganiserad efter Berndt Willners
idé. Den hade fått till lärare en af våra gamla bekanta, den
redlige gubben Trygg och hans Anna. Det var nemligen ett behof
för gubben Trygg att lefva bland barn, der fann han sig så väl,
så lycklig och nöjd med sig sjelf; det var, som om han suttit i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
