Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den dystre mannen lemnade henne, steg &ter till häst och
fortsatte rid ten.
Solen höll på att gå ner, slottets gamla murar skeno röda i
aftonglansen, när hästen stannade vid trappan.
«Min Herre och Gud, patron Adolf kommer», sade mamsell
Skarpmesser, adet är tid för mig att fara tillbaka, han hatar mig
in i döden.»
«Blif qvar, Skarpmesser», yttrade patronessan, «blif qvar, ni
är under mitt beskydd.» Egentligen menade patronessan, att hon
ville stå under mamsellens beskydd; ty hon kände på sig, att hon
möjligen kunde svigta, om hennes son, som hon förmodade, med
tårar bad henne om hjelp.
«Nej, min goda patronessa, allt annat, men inte detta», sade
mamsellen; <rjag skall likväl bli qvar i nästa rum, till dess besöket
fått ett slut; men inne vill och kan jag ej vara, han kunde
öfver-falla mig, och jag är ett svagt fruntimmer.»
«Nå, än mig då?» frågade patronessan. «Men jag fruktar
honom inte; «gå in i nästa rum, Skarpmesser.»
«FÖr Guds skull, patronessa, gå icke in i hans planerI» bad
mamsellen, «hör en trogen tjenarinnas råd, för Guds skull!
bibehåll ert lugn och låt ej ert ömma, veka hjerta råda.»
«Frukta inte, Skarpmesser, jag vet hvad jag bör göra, och ni
skall få höra, om jag blir vek eller icke.»
Mamsellen plockade med sig sin schal och piraten, och smög
in i nästa rum, några sekunder innan Adolf trädde in genom
motsatta dörren.»
Det syntes på Adolf, att han gjorde ett ofantligt våld på sig
för att synas lugn; bröstet häfde sig och läpparne darrade, då han
sade: «Min mori ännu en gång kommer jag till er.»
«Ja, jag ser det», yttrade patronessan och satte sig fastare in
i soffhörnet, för att söka bestämdhet i sin ställning.
«Ni har förbannat mig», återtog han med darrande djup röst;
ekan den förbannelsen borttagas?»
aJaså, du önskar det?» frågade patronessan med ett hånfullt
löje på läpparne.
«Ja, min mor.»
aDet är verkligen artigt af dig; du tycker således, att det
faller sig något obeqvämt», fortfor modren hånande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
