Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfvermodiga och tro oss kunna lefva som stora herrar, utan all
möda; men d& g&r tomten ifrån oss, och samvetsfriden och
glädjen på samma gång; derföre gjorde herr Thorsten rätt, som lydde
sin hustru och Öfvergaf spöket, som skramlade med det snöda
mammon, och i stället litade till tomten eller, med andra ord,
litade på sitt eget arbete och inte endast på hvad andra samlat
med rätt och orätt.»
«Ja, det har också gått för sig», yttrade Olof, som icke ville
inlåta sig i några dispyter med en sådan kättare; «löjtnanten har
riktigt arbetat opp sig på sitt arrende, och de må, tror jag, på
det hela bättre än här på Thorstensholm. Både han och hennes
nåd tycktes inte glada en enda minut, så . länge de bodde i det
der nästet deruppe. Jag vet af svåger min, som känner löjtnanten
så väl som sig sjelf, att han nu är en helt annan menniska än
förr, då han var rik — åh ja, det är inte pengame allena, som
göra menniskan lycklig.»
«Åh nej, det är det inte», återtog den andre; avi se nog det
på vårt herrskap och på oss; ty vi torpare hafva aldrig varit
annat än pengamakare åt herrskapet. Så snart vi, med vår svett
och möda, fått åkern att gifva säd, och huggit af den och bundit
den, så har hvarendaste «nek» blifvit inkörd i herrskapets loge.
Inte ett enda korn hafva vi fått. Tacka vill jag små
gråsparf-vame, som i stora flockar hoppa kring sädeslassen, de få dock
sin dagliga föda. Vet du, Olle! den lilla sädesärlan föder sig med
möda, ty hon är svag och liten hon, men ännu värre är det, när
göken lägger ägg i hennes bo och gökungen slukar allt hvad hon
kan plocka tillsammans; då magrar hon sjelf, och hennes egna
ungar hungra till döds, blott derföre att hon måste föda den
glupska ungen, som aldrig blir mätt, och som, då han kan flyga,
öfverger det lilla boet och, kanske till på köpet, kommer igen som
hök och rifver ihjäl ärlan. Så är det med arbetet och arbetaren,
som måste mata penningen och den som eger honom.»
«Hm, hm, tacka vill jag Willner då», återtog han, efter en
paus, under hvilken han med spaden ritat i jorden, otacka vill jag
Willner, som låter sitt folk arbeta på Sundsmyran. Du skall få
se, att hela konsten för oss fattige är, att vi förena vårt arbete
till något som gagnar oss alla; för si, nu stå vi och draga åt
hvar sitt håll, och spilla våra krafter och vår tid utan någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
