- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Penningar och Arbete /
446

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

«Ja, hvem kunde inte se detP» inföll öfverstelöjtnanten, aeller
hvad, herr assessor P man kunde se det genast i begynnelsen, att
det skulle bära på tok; ty han tog genast till i en skala, som...»

«Jag menar inte precist det», yttrade prosten, <cmen den, som
med uppmärksamhet följde hans uppfostran, förutsåg att han skulle
blifva en öfvermodig menniska, som Gud måste straffa; men också
har rättfärdigheten utkräft en sträng dom.»

«Ja, det är förbannadt ömkligt åt modren, hon var på sin tid
en ganska god värdinna och höll opp huset, så länge hon kunde

— åh ja, det vet mamsell Skarpmesser bäst», fortsatte Eackelhane,
vändande sig till mamsellen, som nu, inkommen, serverade kaffet:
cdilla mamsell Skarpmesser, jag säger att patronessan Fänger ändå
var en bra menniska, så länge hon hade något att vara bra med.»

Mamsell Skarpmesser slog en knyck på nacken.

«Åh, det hade nog också sina sidor», sade hon, ermen Gud
skall veta, att den, som på närmare håll — ja, jag bör ingenting
säga, ty fru Fänger var mer än god mot mig, men ändå så kunde
man inte låta bli att ha ögonen med sig.»

«Nej det förstås, lilla mamsell, inföll assessorskan Melon,
ctbåde ögon och öron, och derför var mamsell nog vittne till
åtskilligt i Fängerska huset.»

«Ja bevars», suckade mamBellen, «jag vet nog, att hade jag
min lilla lön, så fick jag också ärligt förtjena den både med ett
och annat; och aldrig i min dag har jag så innerligt tackat min
Gud, som då jag fick säga farväl åt det huset, fastän patronessan
var min förra elev; för si, jag började med att vara hennes
gouvernent, och slutade med att vara hennes vän.»

«Ja, det är förskräckligt. Men hvad är det för galenskap af
henne att betala alla sonens skulder P Man skulle tro att hon sjelf
är rubbad», yttrade fru Tasselström; «hon behöfde ju inte betala
en vitten, säger Tasselström, utan det var en ren galenskap.»

«Ja, det säger Melon också», inföll assessorskan.

«Och», återtog värdinnan, «hon har förstört allt, så att bon
och galningen nära nog lefva på nåder hos den der tjufven —
hm, jag kom inte ihåg att tjocka slägten, herr Hellmer, ar
närvarande», hviskade hon till sin granne —, «hos henne, den
stackars innerligt söta Hedda Glans, derute, och hon lär nog föda
dem begge två; det är ändå rätt vackert, särdeles sedan patronessan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/3/0451.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free