Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förstört allt hvad hon egde och ej längre kan umgås med sina
fordna vänner.»
«Man säger», anmärkte prosten, «att den olycklige dåren tror
sig vara död, men dock inte salig — hm, det är en fix idé.»
«Ja, det är bra underligt, huru det menskliga förståndet blir
forvilladt», sade fru Tasselström, som genom romanläsning fått en
filosofisk anstrykning; ^förståndet är en gåfva, som ingen kan nog
tacka för.»
ccJag må säga», yttrade mamsell Skarpmesser, «att den gossen
från barndomen var ett vilddjur, hatfull och bitter, och inte det
minsta känslig för sin mors kärlek — och ändå är hon så svag
for honom, så fasligt svag för den odugiingen, som föraktade far
och mor och var tyrann mot hvilken, som i välmening gaf honom
ett kärleksfullt och kristligt råd.»
«Ja, mamsell Skarpmesser har», yttrade prosten, «genom egen
erfarenhet pröfvat hans hårda, oböjliga sinne; men Herren har
böjt honom under sin straffande hand.»
«Ja, Gudi lof, Herrans 9traff uteblir aldrig», återtog
mamsellen, «det ä r min tröst och var min tröst, då Adolf Fänger i sitt
ungdomsöfvermod föraktade och hatade mina råd; jag förlåter
honom af allt mitt hjerta, det skall Gud veta, men jag förlåter
aldrig patronessan hennes flathet, att låta en tjuf — hm, låta
främmande personer råda och leda sig till galenskaper, då hon i mig
hade en gammal trogen och bepröfvad vän.»
«Ja, mamsell Skarpmesser har alldeles rätt», yttrade
assessor-skan; «men med hvem umgås hon nuP»
«Med ingen utom med Hedda Glans eller Thorsson, och då
och då med den hederlige pastor Willner, herr Hellmers svärfar
och Ulla fru Augustas far.»
Augusta hade sutit långt ifrån de talande, men hon hade
hört nog för att det skulle gripa henne om hjertat; nu när hon
hörde sitt namn nämnas, reste hon sig opp och nalkades den
dömmande ringen.
«Jag hörde mitt namn nämnas», yttrade hon med tvungen
likgiltighet, <nrar det något P»
<cJa, lilla fru Hellmer, vi blott omtalade, huru ädel pastor
Willner är, som besöker den stackars föraktade fru Fänger i
hennes fattigdom.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
