Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•Ja, vet du, Gustaf!» Återtog Augusta och smekte honom,
«ett komma vi öfverens om.»
«Och hvad dA, Augusta?»
«Jo, hemma är bäst, Gustaf; är det ej så?»
«Jo visst, min gumma, men derföre skola vi vara hemma
Öfverallt och hos alla söka något, som vi kunna älska.»
«Men, käre Gustaf! det är jo omöjligt», yttrade Augusta; *kan
du väl fordra, att man skall kunna älska till exempel mamsell
Skarpmesser eller assessorskan Melon eller, med förlof att jag
frågar, mamsell Baraklander på Trattlinge», tilläde hon med ett
skälmskt smålöje.»
«Hör på, Augusta», böljade Hellmer, som besvarade frågan
med en genfråga, ahör på, trodde du dig väl, för några år sedan,
kunna älska patronessan Fänger?»
•PatronessanP Ja, du har rätt; men hon var ändå ingenting
annat än en fåfäng och svag menniska.»
•Och af dessa onaker äfven hård, kall, omensklig, eller är
det ej så, Augusta?» frågade Hellmer.
«Jo visst — men —*
«Inga men, Augusta, utan saken är helt enkelt den, att der
finnes guld i hvarje menniskosjäl, mer eller mindre inmängdt bland
alaggen; det behöfs i barndomen ofta blott en flägt för att blåsa
bort den, men, sedan vi blifvit äldre, ångrens och förbannelsens
lågor for att smälta den; dook, huru som helst, på bottnen ligger
guldkornet qvar. Nej, Augusta, alla kunna vi älska, blott vi lära
oss forlåta, som det blir oss förlåtet en gång af Honom, som vet
hvar guldet ligger och som låter profvet sjelf glöda sig rent,
liksom silfret som adrifves» i muffelugnen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
