Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Der stod ett präktigt julträd midt på golfvet i stora salen på
Ragnarsdal; den glada Anna hade styrt till att det skulle vara
rikiigt grannt, med stjemor af glittermessing och röda rosor af
papper, afvexlande med äpplen "och bakelser. Ljusen deri voro
redan tända och ungdomen sorlade i det stora rummet omkring
julborden, som i en rad utmed väggen och med hvar sitt
tregrenljus stodo dignande under tyngden af kakor och pepparkaksgubbar
med ögon af korinther; der var ett stoj ooh väsen; ty äfven
Hellmers alla barn voro derute, och dessutom deltogo de större, nästan
med lika ifver som de, i leken.
Midt ibland det glada hvimlet rörde sig en qvinna i enkel,
anspråkslös drägt, hennes ansigte log, ooh hennes mun talade
glädjens ord till barnen, det var Hedda, som firade sin jul med
de andra; men hon var blek och uttärd, och de brinnande rosorna
på kinderna och en kort torrhosta bevisade, att döden gripit fast
i hennes lifstråd och långsamt men säkert skulle sfslita den.
«Tycker inte min mor att granen är vackerP» frågade lilla
Anna ooh grep henne vid handen, «se der står mors namn klippt
i guldpapper, ja, och allas, se här farbrors, fasters, allas med ett
ord, är det inte vackert P»
«Jo, lilla Anna, mycket vackert», sade Hedda; <jag skall sätta
mig här, det är så varmt häroppe, jag blir matt af att gå och
stå så mycket, här längst borta, midt emot mitt namn.»
«Men, min mor», återtog Anna, «det är ju bra ledsamt att
spelmannen är sjuk, så att ingen musik kan fås, vi iå lof att
sjunga till vår dans.»
«Det går ju också an, Anna lilla», yttrade modren småleende,
«du kan ju sjunga rätt bra, min flickaP»
«Åh ja, men si det kostar på, då man dansar», blef svaret.
Oästema samlade sig i salen. Gubben Willner, med sitt hvita
hår, och i bredd med honom gubben Trygg, två patriarker bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
