Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
barnaskaran, och Hellmer och hans hustru, i sällskap med numera
kapten Stålsköld, som för ett par år sedan tillträdt sitt boställe
och redan samlat en viss grad förmögenhet; hans Stefanie hade
åldrats något, men ur de stolta ögonen lyste glädje och lugn
belåtenhet, ej en skymt af rikedomens leda var qvar. Alla satte sig
på högsätena, och barnen togo i ring for att dansa kring trädet;
Anna böljade på sin sång, då Carl Stålsköld kom upp och
berättade, att en tiggande spelman var nere i köket.
Genast inställde sig, som en deputation, hela barnskaran hos
de gamle och begärde genom acclamation att spelmannen skulle
fä komma upp. Det bifölls.
Den främmande mannen steg inom dörren. Det var en lång
mager man med ett blekt vildt ansigte. Hans förvirrade hår lopp
tillsammans med ett par ofantliga polisonger, hvilka sträckte sig
framåt munnen och der möttes af mustacher. Det var en vild
figur, trotsig och liksom stolt öfver sina slarfvor.
Han bugade sig djupt, satte sig och drog sin fiol fram ur en
skinnpåse. Alla barnen stodo i en tät ring omkring honom, men
då hans djupt liggande, hvassa ögon fixerade någon af dem,
ryggade de tillbaka och bleknade, liksom om en dolk hotat bröstet;
blott en enda gick närmare och stod lugn, då alla de andra veko,
och det var Anna.
Det var något, som gjorde henne orädd for den vilde
mannen, hon gick ända fram till honom, strök på hans förvirrade
skägg och sade: «Jag är inte rädd för dig, far, du skall nog
spela för oss i afton.»
«Ja, lilla mamsell», sade mannen, «för er skull vill jag spela,
till dess det är slut med allt.»
«Hela julen, far! ja, bli här hela julen», återtog flickan och
betraktade noga hans fiol, «den der skall glädja oss mycket.»
«Nå, barn!» ropade Willner, «stå inte der, utan dansa nu,
när ni fån musik.»
Barnen slöto åter ringen omkring trädet, ooh den främmande
lät fiolen ljuda opp till dans: det var vilda herrliga toner, som
fladdrade genom salen och eldade barnen, ringen snodde omkring,
och allt raskare, allt vildare och mera gripande blefvo tonerna.
C. A» Wetterberghs Samlade Skrifter. III.
30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
