Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hedda bleknade,’ de begge rosorna på hennes kinder försvunno,
och hon lutade sig intill Betty och hviskade: «Jag vet ej hur det
är, men de der tonerna gripa mig in i själen, jag blir så matt,
hjelp mig in i ett annat rum.»
«Vi skola låta honom upphöra», hviskade Betty.
•Nej, (or Guds skull, nej, barnen ha ej jul mer än en gång
om året», inföll Hedda, »blott hjelp mig ut.» Betty tog sin vän
vid handen och förde henne ut; men, då de passerade förbi
spel-mannen, tystnade på en gång tonströmmen.
•Hvad är det? — spela mer!» ropade barnen, men han
för-blef tyst. Då gick åter den modiga Anna bort till främlingen, som
lagt instrumentet på knät och stirrade åt dörren.
•Få vi ej höra mera?» frågade flickan och vidrörde hans hand.
«Jasål» sade han tankspridd, «jo, strax; hvem var det der
fruntimret?»
•Faster Betty.»
«Jaså, — men den andra?»
•Min stackars mor.»
«Din — jaså, mamsells mor», rättade han sig och satte fiolen
under hakan och böljade spela; det var väl samma polska, men ej
* samma toner, så veka, så smältande ljödo de nu; men barnen
dansade. Aldrig blefvo de trötta, men mellan hvarje dans gick Anna
bort till mannen och gaf honom något af julbordets håfvor;
kronor och kransar och bullar och kringlor stoppade hon i hans fickor
och sade: «Tag, far, ni behöfver det nog; men hvad går det åt
er, är ni ledsen; se, ni gråter, och tårarne rinna ned på
strän-garne, är ni ledsen?»
«Nej, nej, mamsell, det är blott en gemen snufva», svarade
mannen och torkade ögonen med rockskörtet; ablott en gemen
8nufv&», och så började han åter sin musik, och så fortfor det till
långt in på qvällen.
•Nu behöfver du äta och sofva», sade Willner, «och ni, barn,
måste dansa vid er egen sång, mannen har gått långt i dag, gå
ner, der nere får du mat oeh rum, och i morgon råkas vi åter.»
Då reste sig den vilde tiggaren upp och bugade sig djupt,
utan att saga ett ord till Willner; men Anna följde honom ut,
för att se till att han hittade in i köket, der de egyptiska
köttgrytorna kokade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
