Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
orHör pä», sade mannen ooh stannade midt i trappan, «liör
pål gif mig den der blomman», sade han och grep, innan Anua
hunnit svara, en liten provinsros, som hon (astat p& bröstet.
Flickan ryggade tillbaka, men smålog genast och sade: »Den
får ni gerna, far!»
«Gud välsigne dig, barn!» sade främlingen och giok, tvärt
emot hennes anvisning, ut åt gården.
«Nej här skall ni gå in», ropade Anna; men främlingen gick den
skottade vägen framåt, lyst af stjernljuset som gnistrade från himlen.
•Herre min Gud, sådant spektakel!» sade tjenstfolket juldagen,
då de kommo hem från julottan, «hvad tycks? Jhär oppe i
skogsbacken hittade vi, då vi foro till kyrkan i morse, spelmannen, som
var här i går och som spelade så vackert for barnen; han satt
der i snön och var död, och drängarne buro in liket i kolarens
* vedbod. Han var stel som en trästock. När vi kommo tillbaka
* sågo vi nogare på honom; han hade fickorna fulla af julbröd, Gud
: vet hur han kommit att lägga sig till så mycket, den tjufstryken,
och så hade han en liten frusen blomma inne på bröstet, hvad
han skulle med den till: men det som var riktigt underligt, midt
på hjertat satt en röd fläck, just precist som ett hjerter ess, fastän
det nu var gulblekt.»
Påföljande fredags eftermiddag buro några af Ragnarsdals
underhafvande en enkel likkista in på Stillinge kyrkogård. Berndt
Willner, gubben Trygg, kapten Stålsköld och Hellmer utgjorde de
sörjande, som med blottade hufvuden stodo vid den öppna
grafven, vid hvilken komministern läste fridens ord öfver den stilla
slumraren dernere. Den grafven ligger sex steg från den, der
Adolf Fänger hvilar, mellan dem begge är en grafbredd; så hade
Hedda begärt. Så nära hvarandra hvila den, som fick penningar
för bittida, och den, som fick dem försent, den som rikedomen
störtat, och den, hvilken fattigdomen utan skoning kastat bland
brottslingarne.
När den enkla» högtidliga akten var slut, återvände den lilla
processionen till prestgården. Nere vid kyrkporten stod en yngling,
hvars mörka hy och blixtrande svarta ögon sade att han var ett
söderns barn; han grät bittert.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
