Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett stort skåp, hvari man gömde husets linne, och ett mindre med
glasdörrar, der husets silfver glänste i sin lysande ordning.
Den andra byggnaden åter, hvilken föreställde flygel, innehöll
tvenne rum, som man troligen ej väntar så nära tillsammans,
nem-ligen väfkammaren och pastorns studerkammare. I den ena stodo
två väfstolar, ibland hvilka ett slags Ekenmarks utmärkte sig ge
nom sin så kallade rustning, hvilken med sitt skramlande
ackompanjerade bommens slag och de täta smällarne af «ryckverket»;
dessa väfstolar voro i gång från «ottan» till «solglanningen» och
frambringade en mängd lärfter och drällsväfnader, hvilka sedan
lika hvita tomtormar lågo och solade sig på åbacken. Pastorns
studerkammare var vägg i vägg med den berustade och plebejska
väfstolen, och pastor Åkerlind var så vand vid deras förenade
buller, att han om söndagarne icke trifdes i läskammaren, emedan
han ej fann luften der i dess vanliga dallring.
Om en familjs lif kan gå som ett urverk, så skedde det
visserligen i pastor Åkerlinds; ingenting, hvarken passioner eller
verl-dens buller, störde der den vanliga ordningen, och den enda
om-vexling, som gafs, var söndagen, som till all lycka infaller en gång
hvarje vecka och som således något störde ensligheten i den lilla
prestgården. Då samlade sig nemligen folket vid den närbelägna
kyrkan, pastorn klädde sig i sin grannaste rock och tog ett par
nystS rkta kragar på sig, och pastorskan och lilla Lotta klädde sig,
för att gå i kyrkan, der de begge i sin egna vrå vid altaret med
uppmärksamhet och andakt afhörde apappas» utläggningar och
predikningar.
Då och då kom, utom stiftstidningen, som ordentligen en
gång i månaden anlände med klockarepost, äfven andra tidningar
bundtvis från prosten; men merendels defekta och i långa
intervaller. Pastor Åkerlind var likväl ej nyfiken, utan läste om dagens
händelser och de politiska strider, som nu kämpas i landena, med
fullkomligt lika trankilitet, som om han läst Curtius eller
Sallu-stius; han satt på sin Kila prestgård, liksom han suttit utom
staten, och märkte ej andra stormar, än dem, som böjde på
klockstapelns kors; med ett ord, pastorn följde ej med sin tid, och
befann sig väl deraf.
Pastor Åkerlind var en prestman af gammalt skrot och kom,
en af dessa älskliga gengångare från en annan tid, då stat och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
