Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vår jord är ej platsen för det som är fullkomligt, den ena
institutionen undanskjuter den andra och intar dess plats; men
ingen af dem är färdig, den blir dock alltid blott en ny variation
af egenkärlekens och egennyttans thema, den måtte då gå i sagans
molltoner eller klinga i den ögonblickliga maktens dur-ackorder;
säkert är, att snart åter en ännu nyare variation låter höra sig;
en tid bortåt ljuda de gemensamt, den nya stämman blir allt mera
skär och allt tydligare genomskorra dissonancerne af de olika
styckena, liksom en charivari, till den gamla måste tystna och det nya
sjunger ensamt så länge det får. Så har nu den adliga
institutionen snart sjungit ut och penningemakten får troligen snart
sjunga sitt solo tills menniskorna ledsnat der vid och börja något
annat. Det ser ej lpfvande ut, att förnuft och dygd snart skola
få sin röst att höras, de få nöja sig med att hviskä; men det är
en hviskning, som fortfarit genom sekler, fastän den ej ännu
kommit att höras bland mängden.
Det fanns fordom och finnas ännu här och der så kallade
mecenater, män af hög börd och med rättigheter oskiljaktige från
deras namn.
Låt vara att detta företräde var en dikt, en illusion; men
den hade likväl sin nytta med sig, då individet, som egde det, var
en man med hufvud och hjerta. Redan hans namn gaf skydd och
heder åt den det beskyddade; man behöfde ej räkna upp hans
rikedomar, behöfde ej på skillingen veta hans räntor, för att anse
honom för en man af värde; det låg i namnet.
Vi må väl le åt ett sådant förhållande, vi i vår materiella
tid, vi, som ej kunna förstå hvad ett blott namn kan betyda;
men man log ej fordom deråt, ty då var namnet hälften af
mannen, som ofta af sitt namn tvingades att vara en ädel man, och
af sina förfader liksom fördes i ledband till duglighet och redbarhet.
Detta var likväl mest förhållandet fordom, då ännu
adelsvär-digheten ej blef spridd på så många, och af så skilda och
obetydliga anledningar. Hade adelskapet berott på val inom adeln och
ej på en nyck eller en nåd* skulle den ej fallit så snart som den
nu gjort, då vissa regenter, och bland dem drottning Christina,
utkastat värdigheten nästan handlöst, något som man tydligast
ser i Rebinders matrikel, der ofta nog författaren ej har vetat det
allraminsta om ättefädrens bedrifter. I sådane slägter kunde ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
