- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 4. Guvernanten ; Pastors-Adjunkten : Genremålningar /
10

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ett litet paradis. Midt på golfvet stod en halfcirkelformig soffa
och midt framför den ett marmorbord; men rundt omkring soffan
och intill väggarne stodo blommande växter från orangeriet i en
skön ordning, och väggarne målade i perspektif, visade utsigter
af några Sweitzervyer. När morgonsolen strålade in genom de
klara rutorna ooh de saftiga växterna lyste med sin grönska och
sina prålande blommor och spridde vällukt, då satte sig baronen
derinne och läste något af den nyare litteraturens alster och njöt
med själ och kropp.

Det fanns intet inom vetandets verld som han ej älskade, om
han också i många saker ej hunnit längre än till dilettant, men
han uppsökte öfverallt dem som voro längre komne än han, och
Helleby var under baronens tid en mötesplats för snillen och
konstnärer.

Baron Fredrik Stålsköld var omkring femtio år gammal, hela
hans utseende förrådde en mild och god ande, som, så mycket
han kunde, spridde glädje och trefnad omkring sig. Men han
hade ej gift sig, ej derför att han varit kall för qvinlig skönhet
eller liknöjd för qvinnans dygder, utan derföre, att han ej kunnat
få den enda som han älskat, som skulle bott i hans lilla paradis
och med honom njutit lifvet.

Baronen var således den sista fideikommissarien, och efter
honom skulle godset delas mellan en mängd slägtingar, af hvilka
de fleste vöro honom obekanta, och de som han kände af så olika
lynnen med honom, att han insåg att Helleby ej efter honom
skulle blifva hvad det var, äfven om det ostyckadt tillfallit en
annan.

Komministerfolket i Witomta höll han af för den landtliga,
den presteriiga enfald, som rådde i deras hus. Han gick derföre
ofta in der då han gjorde en spatserridt i grannskapet och
språ-kade med den redlige gubben, den glada och förnöjda pastorskan
och jollrade med den skälm aktiga och yra Lotta.

Så stodo aktierna då en vacker dag en dräng kom med
sorge-bref från prostgården, att prosten Grönblad aflidit. Det var en
förut länge väntad underrättelse, emedan gubben i många år blott
framsläpat sitt växtlif.

På aftonen red baronen bort till sin vän komministern; han
såg så glad ut den goda baronen då han hoppade af sin häst och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/4/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free