Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skakade pastor Åkerlinds hand. «Prosten är död», yttrade han,
«och nu, min goda pastor, skall ni söka pastoratet, mina röster har
ni och dessutom får ni ganska säkert pluraliteten bland bönderna.»
Gubben Åkerlind hade i sitt hjertas lugn mediterat öfver
samma sak och just funderat öfver baronens röster, så att det var
ett ganska skönt bådskap för honom, baronen hade att framföra.
«Ja, det är så, herr baron», sade gubben, «endast jag
kommer på förslaget.»
«Med så höga betyg i pastoralexamen och med så många
tjenstår kan det ej slå fel, min bästa pastor», yttrade baronen,
»särdeles då pastoratet är af andra klassen. Sök ni, jag svarar
för resten. Hvar är lilla Charlotte? Yi skola väl öfva oss i
franskan en stund.»
Nu satt baronen der och jollrade till sent på aftonen och
glömde alldeles bort att det var nedan; han såg inom den glada
familjen ett nytändt hopp och trodde att det var ny äfven på
himlen.
Pre stfa milj en ville knappt låta baronen åter rida bort i
mörkret, i synnerhet som det började regna; men baronen var envis
och lemnade dem under glada önskningar för deras väl.
Det var för sista gången han här i lifvet träffade sina
vänner; när han red hem i mörkret blef hästen skrämd af en fogel,
som flög upp i skogen, kastade sig åt sidan och störtade;
baronen kora under och föll mot en sten. Frampå natten kom hästen
hem utan sin ryttare; man anade genast olycka och skickade ut
folk för att söka honom; man fann honom liflös ej långt från
hemmet, och det enda tecken till våld var en blå fläck vid ena
tinningen. \
Bittida den andra morgonen kom en mängd bönder till pastorn,
med samma bön som baronen hade framfört aftonen förut, och
snart derefter kom dödsbudet.
Då gick pastorn ned i sin studerkammare och tog nyckeln
ur dörren; ty han ville gråta i frid och blygdes dock att visa,
att hans vanliga jemnvigt var förlorad. Detta ögonblick^var för
den redlige presten alldeles ett sådant som den natten Axel
Oxen-stjerna ej kunde sofva, när den store Gustaf var död; det var den
första verkligt sorgliga stund han upplefvat, det var den bittraste
droppe han smakat ur lifvets bägare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
