Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rättade öfverallt stora brännerier, dref handel i gross och gifte sig
slutligen med en rik handelsmans dotter i staden. Till hans lycka
dog svärfar snart; den enda svågern var filosofie magister och för-’
klarades för galen, emedan han läste grekiska, och sattes af
väl-loflige rådhusrätten under herr Knööls förmyndareinseende.
Herr Knööl hade småningom blifvit en mäktig man och steg
i ära med hvarje år; han blef således riddare af Wasen och
kommerseråd, stadens och ortens allt i allom, styrare och mecenat.
Nu köpte han äfven Helleby, och så der mot midsommar
rullade en elegant vagn genom byn. Det var det nya herrskapet,
som kom för att taga sin nya egendom i besittning.
Herr Knööl var en fet och däst herre, hvilket ej var under- ’
ligt, då han på senare tiden fått den vanan att hvarje middag
dricka en butelj portvin på maten, hvilket hade till följd att han
vanligen somnade vid bordet, och hela dieten hade vidare den
följden att rådet årligen tilltog i omfång och okostighet. Hans
an-sigte uttryckte visst ej något nobelt, men likväl någonting förnämt
eller drygt; man kunde tydligen se på mannen, att han ansåg sig
öfver allt tadel och knappt känslig för beröra. Han var vid
tillfället klädd i damrock och hvit hatt, samt satt halfsofvande då
han kom till sin by och såg en mängd af sina undersåtare nyfiket
titta i dörrarne. Den nya inspektoren (ty den gamle var
längesedan uppsagd), en lång, smal och blek figur, med en besynnerlig
bredd öfver tinningarne och en omisskännelig stämpel af snikehhet
och falskhet på sitt koppärriga ansigte, satt på kuskbocken, då
och då vändande sig till rådet för att gifva upplysningar, vid
hvilkas inhemtande rådet blott nickade med den hvita hatten och
hufvudet.
Rådinnan, ett starkt brunett frunti&mer, nästan lika fet och
välmående som sjelfva rådet, satt vid hans sida med en dyrbar
parasoll öfver sig, stolt nickande åt bondgummornas och pojkarnes
klumpiga helsningar.
Åtta dagar hade förflutit då en vacker sommarmorgon
kom-merserådinnan med sina begge döttrar, Mimi och Amy, sutto ii den
öppna verandan, som låg mot trädgården, kaffet var islaget och
kommerserådet kom dit för att förtära den aromatiska drycken i
sällskap med sin familj.
C. A. Wetterberght Samlade Skrifter. IV. ‘ 2,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
