- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 4. Guvernanten ; Pastors-Adjunkten : Genremålningar /
18

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den äldsta af flickorna, Mimi, var omkring tolf år, lång och
smal och hvad man kunde kalla øslankig»; hon var ett stackars
stadsbarn, utan spänstighet och hållning, med blek hy och ett
omisskännligt drag af tråkighet och en viss grad af stolthet tecknade på sitt
visserligen icke vackra ansigte. Den andra var Amy, en flicka af
omkring tio år, som hade nästan för mycket syskontycke med den
äldre, och som trängde sig nära intill sin mor, ref i allt och satte
altø i oordning och fick den sorts moraler, som blott förvärra,
men ej förbättra. Dessa moraler, som vanligen och med rätta
kallades «käx», ett beständigt anmärkande på hvarje rörelse och
hvarje ord, ett oupphörligt påminnande om den rätta minen, det
rätta uttrycket och om hållningen, och lika oupphörliga
hänvisningar på «hur folk brukar» och hvad «folk skulle säga om sådant»,
med tillägg att «man skulle komma ihåg att man ej var någon
bondunge»: alla dessa moraler späckades med exempel, hemtade
från mamma och pappa; ett sätt att tillrättavisa barn, som
kanske är det sämsta af allt. Barnen hafva sin observationsförmåga,
deras inre sinne är ej ännu förslöadt genom inflytande af en yttre
bildning, och, liksom vilden kan i öknen se hvarest en vattenåder
går på djupet, ser barnet om någonting dåligt går på djupet i
pappas eller mammas själ, äfven om de klä,da sin karakter i den
mest förföriska vårdrägt, ty barnet ser det lnmpna på bottnen.
Det är få raenniskor, som, äro så rena och så goda som de önska
att tornen skola blifva, och det är således oklokt att föräldrarne
taga sig sjelfva till exempel för allt godt och ädelt, emedan
barnen på detta sätt blifva missledda, helst då de aldrig se något
godt och ädelt hos sina föräldrar, utan endast ett bemödande att
synas handla i denna anda.

Kommerserådet steg ’in med ett bref i handen.

Mimi gick straxt fram och kysste honom på handen; men
Amy måste först påminnas och skyndade sedan att göra detsamma.
Rådinnan steg upp och tryckte, med ett «god morgon, min egen
Knööl», en kyss på hans ny ra kade kind. Detta skulle föreställa
familjkärlek, en komedi, som man spelade för barnen, emedan Gud
skall veta att rådet och rådinnan ej älskade hvarandra högre än
hvilken annan möbel som helst. Barnen insågo också sakens
sammanhang och blott agerade med i pjesen øden husliga sällheten»
en liten subrettroll, men med temlig färdighet. De kallade sina

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/4/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free