- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 4. Guvernanten ; Pastors-Adjunkten : Genremålningar /
29

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och dotter mot honom på gården; men redan deras mine
tillkänna-gaf, att de ej hade något godt att förkunna.

«Jag vet allt», sade gubben och smålog, då han steg ur
vagnen; «jag är det jag är, men ske Guds vilje; för det skall du, mor,
icke se så ledsen ut; Gud ske lof, det går ingen nöd åt oss!»

Hans hustru och Lotta fingo liksom nytt Hf, ty begge hade
fruktat, att pappa skulle taga illa vid sig, men, Gud ske lof, han
tog det kallt och nu var sorgen öfver, fastän frun nog gerna
önskat sig att få bo i prostgården och få stor tionde, som den fick;
liksom Lotta redan räknat ut, huru trefligt hon skulle göra i den
lilla, förfallna syrénhäeken, som fanns vid prostgården. Alla hade
byggt sina luftslott och för alla hade de ramlat, men då icke
pappa sörjde, så sörjde också ingen annan.

«Gud ske lof, att det gick så lätt öfver för pappa», sade
gumman till sin dotter, då komministern gått ner i sitt rum; «jag
fruktade verkligen, ty pappa gjorde sig så säker, och så har han,
alltsedan baronen dog, ej varit som förut, han har tagit allting
så häftigt och så svårt, så att, Gud vet, om ej stackars pappa
tog sin knäck den dagen, han stängde sig inne och gret — det
har han aldrig gjort det jag mins, fastän mången sorg gått
öfver oss.»

Om aftonen satt pastorn inne hos sin familj. Han var ej
glad, ty att han ej fått mer än 7 röster i en församling, der han
lefvat och verkat i nära trettio år, der han läst välsignelsen vid
så mången bröllppshögtid, invigt så många till Christi
medarfvin-gar i dopet och tröstat så mången på dödsbädden, och der han
väntat att finna kärlek för så mycken kärlek han bevisat, det gjorde
honom ondt. Han fann att han bedragit sig, och han satt och
uppgjorde inom sig en redogörelse för sin lefnad och sin lära;
det är få som kunna göra den såsom han. Men han var likväl
ej nöjd med sig; ty att felet låg hos någon annan än honom sjelf,
det föll honom ej in.

Då kom der ett bref, med ett stort adligt sigill. Solen höll
på att gå ner och gubben gick derföre ut på trappan, för att läsa
brefvet, ty der var ljusare än derinne, der en mängd blommor
och mors hemväfda gardintyg skymde för dagen. Han bröt
brefvet och läste.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/4/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free