Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Det är besynnerligt att pappa icke kommer in igen, han
sitter derute på trappan och förkyler sig i qvälldaggen», sade
pastorskan; «gå ut, Lotta.»
Då Lotta kom ut, satt hennes far ännu som om han läst,
men hans ansigte var så blekt och blicken så stillastående. Lotta
närmade sig till honom och sade:
«Pappa måste gå in, ty det blir kallt, pappa förkyler sig.»
Då vände den gamle sina ögon mot flickan, de hade ett s&
underligt, så glasaktigt utseende, att den stackars flickan ryggade
tillbaka.
«Ja så, det är du?» frågade han, liksom han vaknat ur en
djup dröm; «ja så, det är du, Lotta?»
«Ja, min far, det är jag.»
«Hjelp mig in, Lotta, jag är så matt; hjelp mig!» upprepade
han med häftighet, «du ser ju att jag ej kan stiga upp.»
Utom sig af förskräckelse, lyftade hon sin far under armarne,
och nu gick den arma gubben in till sin hustru. Afven hon blef
förskräckt öfver hans utseende, han tycktes vara till hälften död,
och skyndsamt bäddade gumman omhängsängen och tvingade sin
man att lägga sig.
«Jag skall koka fläderthé åt dig», sade gumman, «du har
be-stämdt förkylt dig — ack, Herre Gud, förlåt mig, att jag blott
denna gången glömde att se efter dig! — du är alltid så slurfvig
med helsan, det kan aldrig gå väl på det sättet.»
Gubben lät handtera sig som om han varit utan medvetande,
och det var äfven sant till en del, hans själs fogningar hade
redan brustit, och den satt som fogelungen och bräckte på skalet,
för att snart komma ut.
<(Huru mycket silfver ega vi?» frågade han ändtligen, riktande
blicken på glasdörrarne till dess lilla silfverskåp.
«Hvarföre frågar du så?» invände gumman, bekymrad för hans
förstånd.
((Det skall säljas, ty vi få ej vara skyldige en sådan skuld,
en ädel menniska skall ej lida för oss», yttrade komministern.
Gumman betraktade honom tvekande.
«Hvad menar du, Åkerlind?»
«Jo, se der, läs brefvet», återtog han; «du skall ändå en gång
veta det.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
