- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 4. Guvernanten ; Pastors-Adjunkten : Genremålningar /
38

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

svåra i umgänget, de ega med sig, hvarhelst de gå, en slagruta,
med hvilken de taga reda på om blott en enda droppa opassande
inflyter uti personers gång, tal och sätt att uttrycka sig; de hafra,
genom sin vana att spänna uppmärksamheten på sina läijungar,
fått ett , fint öra for allt taktlöst och allt ostämdt, de rycka till
liksom de fått en elektrisk stöt, då de se en opassande åtbörd
eller höra ett mindre väl afvägdt ord; det plågar dem, och sällan
knnna de underlåta att med en bitande anmärkning såra den, som
trampat på den ömtåligaste delen af deras vanor, helst de anse
hvarje sådant fel som en förolämpning äfven mot den öfvergifna,
den ensamma qvinnan, som fått sig det korset pålagdt att
uppfostra barnungar till fröknar och mamseller, och folja dem från
och med konsten att sy med efterstyng ända till konsten att
förmena en makes kärlek.

Lärarekallet är ljuft — detta är en sanning; men icke då
läraren måste rätta sig efter foräldrarnes nycker, föräldrarnes
dårskaper och fel. Lemna guvernanten att uppfostra barn utan
föräldrar, utan förut fattade meningar om ståndsskillnader och
värden, låt henne vårda de späda blommorna så, som hennes eget
hjerta föres t af var, och det är gifvet, att hon skulle känna sig fri
och lycklig, och göra barnen till fria och lyckliga menniskor.

Detta lynne böljade äfven utveckla sig hos Lotta, den
sexton-åriga flickan, som blifvit nedböjd till jorden genom det anständiga
klandrets och de milda stickordens sirockovind.

Då vreden störtar öfver oss som en orkan, träffar den blott
det yttre af vårt hjerta, men «gnatet», det lämpliga smågrälet
tränger ditin som en ökenvind och uttorkar det i dess innersta kamrar.

Man förlåter lätt en menniska, som brusar upp och på en
gång uttömmer sin vredes skålar, ty snart efter blir det åter
solsken, sedan stormen rasat ut, och hela forlusten består blott i en
och annan sönderspringande illusion, hvilken vi lika snart ersätta
med en ny som vi insätta en ny ruta i stället för en sönderblåst;
men då ilskan kommer som en smygande pestvind och går tyst
och försåtligt öfver vårt hjertas blomstergård, då vi blott känna
varma pustar kringsvepa oss och likväl se blomma efter blomma
luta ned sitt hufrud och dö; då fatta vi hat till den saktmodige
plågoanden, som, liksom den romerske tyrannen, låter oss dö, så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/4/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free