Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Nej, herr kommerseråd», svarade guvernanten och reste sig
upp, med harmen tecknad på det glödande ansigtet; «jag hvarken
förstår eller vill förstå er, och det enda jag kan lofva, är att ej
omtala detta samtal for er fru — låt mig vara ensam, herr
kommerseråd.»
«Jaså, ni hotar, min bästa mamsell! ni tror då kanske att
jag förgapat mig i edra behag — nej, min lilla vän, jag kom hit
som en far och uppriktig hjelpare, ni må uttyda det och förvränga
det huru ni vill — jag skall gå, men kom ihåg, mamsell, att ni
stött hela er framtid ifrån er — farväl!» Och nu gick
kommerserådet sin väg och Lotta kastade sig ner på soffan och gret.
Hvarföre äro ej menniskorna så ädla som de afmålas här i
boken? äro då alla sådane teckningar blotta fantasier? — så
frågade hon sig sjelf och satt ensam i sin kammare då kommers%»
rådinnan kom hem och med sina skarpa ögon liksom frågade om
något förefallit.
Hvarken kommerserådet eller Lotta anade likväl huru långt
kommerserådinnan utsträckt spionsystemet; det var en riktig orgar
niserad inqvisitiou, väggarne på Helleby hade öron, och innan rår
* dinnan lade sig, hade hon ungefar kontentan af hela samtalet
mellan sin man och Lotta. Kommerserådinnans lynne mot
guvernanten var också dagen derpå alldeles förändradt, och hon blott
smålog försmädligt, när hennes älskade man kom in. Då vandrade
hennes ögon från honom till mamsellen och från henne åter till
rådet;* men hon märkte ingenting annat, än att guvernanten
liksom fick ett drag af harm då rådet talade, och att denne såg
något flat och ditö förargad ut.
Det hade också verkligen varit ett oväntadt slag för
kommerserådet, han hade blifvit så vand att segra öfver alla
betänkligheter genom penningar, att han nästan ansåg hela äfventyret
som en dröm. Han kunde likväl ej fatta hat till guvernanten,
utan han endast beklagade hennes enfaldighet och hoppades att
tiden skulle göra henne förnuftigare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
