- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 4. Guvernanten ; Pastors-Adjunkten : Genremålningar /
44

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

konsten. Lilla Trianon var Marie Antoinettes favoritställe, det
var en villa, nätt och smakfull, värdig en drottning, men likväl
landtlig; det var en tillflyktsort för barnasinnet, som lyste fram i
den sköna drottningens alla handlingar, der först fann hon sig fri
och glad och kunde andas ut — kejsarbarnet! Det var herr de
Ferron, öfverträdgårdsmästaren vid Versaille, som anlagt parkerna
vid Trianon; det var anläggningar, värdige en le Notres
efterträdare; men i en annan stil än den gamle klassikem i
trädgårdskonsten. Le Notres gjorde allt regelmässigt, införde en slags
arkitektur af växande massor, af snörräta trädrader, af klippta
häckar och jemna löfhvalf. De Ferron deremot skapade Trianons park
efter naturen, men efter en skön natur: här lät han trädmassorna
höja sig, der åter utbredde sig en liten slätt, här kastade han
ett-tempel mellan träden och der åter blott några afbrutna pelare, ett
slags ruin, öfverväxt med buskar och gräs. Der midt i parken
byggdes slottet, omgifvet med träd och med de smakfullaste rum,
praktfulla, om man så vill, men ej i den vanliga stilen. Der
fanns intet till öfverlopps, allt var prydligt, lätt, behagligt for
ögat och beqvämt. Men åskorna sammandrogo sig öfver det
kungliga parets hufvuden, *de började redan bullra på afstånd, folket
knotade, och dess vrede vände sig i synnerhet mot Marie
Antoinette, som blott hade ett fel, att vara förmäld med en viljelös
konung och sjelf ega vilja och en dygd, att vara ett godt barn,
oforsigtigt och lätt bedraget.

Det var en skön Juniafton 1791. Drottningen promenerade
i parken vid Trianon. Hon var sorgsen och gick, endast åtföljd
af mademoiselle de Perrin, genom de krokiga gångarne i parken.
Man nalkades Floras tempel, ett skönt lusthus som låg på en kulle
vid en liten konstgjord insjö, som, delad i en mängd vikar, sköt
in genom parken. Der stannade drottningen och betraktade ett
par svanor, som långsamt seglade i den lilla sjön: ett par makar,
som simmade på vattenspegeln. Ändtligen gick hon in i templet
och satte sig vid fotställningen af Floras bild, som stod i
vestibulen, och betraktade uppmärksamt ett konstgjordt vattenfall, som
störtade ner från en klippa i sjön.

aPerrin», sade hon slutligen, «det förefaller mig ibland, som
detta vattenfall snart skulle stanna, blommorna här omkring mig
vissna och mitt lilla eden härjas af en fiendtlig makt.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/4/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free