Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och slogo sönder alla konststycken som funnos der. Floras
tempel, som blifvit fru de Ferron, eller, som hon nu kallades,
«med-borgarinnan» Ferron, så kärt som det ställe, der hon sist hörde
sin drottning utgjuta sin klagan, var förstördt. Vid den runda
trappan, som ledde utåt sjön, lågo några sphinxer, stumma
vittnen till den fordna glädjen och den ilydda friden; en rasande hop
af qvinnor, af «dames de la halle», som de kallade sig sjelfva,
kommo en dag rusande dit ut, fingo se de underliga bilderna, som
hade qvinnohufvuden och en lejonkropp. «Det är afbildningar af
hofdamer, af Marie Antoinettes qvinnofölje», ropade de och slogo
sönder marmorbilderna med stenar och klubbor. Det är nästan
obegripligt huru förvillelsen kan sprida sig till alla folkklasser vid
en sådan, brytning mellan gammalt och nytt, det är en brytning
mellan lif och död, under hvilken den sjuke yrar. Bland dessä
yrans foster var äfven, att man förändrade Ludvig den fjortondes
marmorbild till-en krigsgud; man högg bort lagerkransen på
konungabildens panna och satte i stället dit én fribetsmössa af
sten, slog kommandostafven ur hans hand oeh satte ett spjut dit
i stället, och nu skref det nya Frankrike under bilden af Ludvig
den flortonde, revolutionens grundläggare, den minst
fribetsälskan-de regent de egt, han, som invigt bastillen med sina lettres de
cachet — under denna bild .sätte man den stolta inskriften: «Mars
fran$ais, protecteur de la liberté du monde»; en löjlighet om man
så tycker, men ett symtom att Frankrike vid den tiden låg i
själtåget, fastän det sedan botades genom åderlåtningar, ett uttryck,
som terroristerna så gerna nyttjade om sina blodbad, och som gäf
hjelp, likväl icke i den mening de togo infallet.
En tid efter, sedan Marie Antoinette hade offrat sitt lif under
guillotinen, var det en dödsstilla natt i parken, som stod der viss-*
nad och sörjande. Fru de Ferron låg sjuk, af sorg öfver den
grufliga scenen, hon hade upplefvat, och hennes barn kastade sig,
oroligt och qvidande, af och an i sin vagga; ljusen brunno och
herr de Ferron satt om natten och läste för sin hustru ur en
andaktsbok, den enda sysselsättning, som ännu egde något
tillockan-de för de arma makarne, som förlorat allt och hvarje ögonblick
väntade att uppsökas och offras för sin trohet mot sin drottning.
Då bullrade det plötsligt på porten och herr de Ferron sprang
upp, dödsblek, från sin stol.
C. A. Wetterberghs Samlade Skrifter. IV.
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
