Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de slappes» att tonen sjunker, att den dör bort och det tystnar
inom själens strängaspel; ödet hade med blodiga fingrar spelat
derpå, men ändå var ej någon fiber sönderryckt, utan endast
slappare, oeh fru de Ferron - föll åter i eu välgörande dvala.
Det var redan afton, då hon åter vaknade; allt var tyst som
förut, men ett ljus var upptäudt och tvenne män sutto bredvid
hennes säng. Den ene var en äldre herre af ett vördnadsbjudande
yttre; det var ett ansigte, till hvilket man straxt fattade
förtroende, ett af dessa som tala, fastän munnen. tiger, tröstar och
hug-svalar med blicken, med det sorgsna leendet bättre, än med något
ord. Den sjuka såg på honom länge, utan att säga ett ord, hon
åökte. att reda sina tankars kaos» det var länge innan det lyckades.
«Hvem är ni?» frågade hon slutligen, «har ni något bud från
min man ?»
«Ja», sade främlingen, «det har jag; i sin sista stund skref
han ett bref till mig från sitt fängelse och bad mig dra försorg
om hans maka och barn.»
«Han är då död?» frågade den sjuka.
*Ja, min fru* han är offrad.»
«Ja så», återtog den olyckliga hustrun, nästan utan att med
en min tillkännagifva kvarken fasa eller sorg. «Han har då följt
sin lille gosse, de är o begge hos Gud.» Det var något
oförklarligt lugnt i dessa ord, det var utmattningens lugn.
<fJag är skyldig er några upplysningar», yttrade främlingen.
«Jag är utländniug, är från Sverige, ett aflägset, nordiskt land.
Jag är egendomsegare och har gjort er mans bekantskap, för att
af honom få planen till några parkanläggningar der hemma
—-detta gjorde, att han vände sig till mig och bad om hjelp. Denne
andre herre är en läkare; jag har frågat honom, om ni kan
fördraga en resa, och han säger att ni kan det, att det skall göra
er godt att få lemna mördarkulan och fiy långt härifrån.»
«Härifrån», upprepade den sjuka, liksom för att bättre fösta
tanken på sig; «härifrån, åh ja, hvarföre inte? mén barnet, hvem
begrafver mitt barn? gif mig mitt barn, jag vill värma det, vill
kyssa lif i det igen.»
Läkaren lemnade henne barnet, hon smekte det, liksom det
lefvat, och smålog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
