- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 4. Guvernanten ; Pastors-Adjunkten : Genremålningar /
53

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

«Je suis seule ici avec mes livres et mes souvenirs!» ett
uttryck, som hon så länge nyttjat och så ofta öfversatt for sin
värdinna, att hon forstod det, och nu på en stund tog plats derinne,
för att göra både böcker och minnen onödiga. Då och då, men
ej ofta, kom Lotta hem på besök; då var det glädje både i det
cdilla Witomta» och »midtöfver», i det «lilla Trianon»; då slogo
sig alltid de två gummorna i hop om flickan, som här måste
ögonblickligt ombyta språk, emedan roa bonne, vid dessa sällsynta
till-fållen, blott talade franska. Pastorskan fipk väl hela, långa
stunder sitta der och böra ma bønnes och sin dotters abracadabra,
Utan att förstå en stafveke, men hon fördrog, det lätt, ty det var
hermes dotter, som talade så väl franska; honhadesjelf burit
henne vid sitt bröst och; gladde sig åt alla de kuriösa ord, hon
hörde. Merendels hade Lotta med sig någon ny, fransk bok åt
ma bonne, en proviant, för hvilken hon var innerligt tacksam. Så
var Lotta alltid en hjertans välkommen gäst på »Witomta Stom»,
men hon fick ej länge vara der, utan när hon pratat några
timmar med de goda gummorna, skyndade hon åter derifrån.

Frun på Helleby underlät aldrig, då hon kom hem, att fråga,
henne, hur pastorskan mådde, en , artighet, hvartill hon ansåg sig
böra nedsänka sig, och sedan fråga:

«Nå, hvad gör den der gamla fransyskan, honi ma bonne?»

«Hon läser vanligen», sade Lotta.;

»Läser! det är ett påhäng för hennes mor; det är
besynnerligt, att en sädan der menniska ej har annat att göra än läsa ’—
och vore ej Knööl så god som han är, fick hon nog lära sig
annat.»

Detta var likväl en osanning mot herr Knööl; ty ma bonnøs
pension hörde till godset och måste gå ut om herr Knööl ville
eller ej.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/4/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free