- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 4. Guvernanten ; Pastors-Adjunkten : Genremålningar /
54

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Informatorn.

Har ni någonsin sett en sort uppfostringsmaskiner, som
flyt-tas från det ena till det andra stället och beständigt tröska på
bara halmen, ett slag af flyttbara tröskverk, som kaUas
informatorer? Det finnes nemligen ett species eftdane; sota i hela sta lefnad
förblifva informatorer, gå svartklädde frän topp till tå och med
åtdragen halsduk i sällskap och der hemma på sitt rom i en grå
rock, på sidorna prydd med en mängd bleckstrecå ottfe någon gång
försedd med hål på ärmbågarne samt alltid gistnad i armsömmen,
just i armhålan. Ett sådant flyttbart uppföstringsverk kallas
magister och är bland män detsamma som gamla guvernanter bland
fruntimmer, krukväxter, som knutit sig i växten. ’ <■

Mau måste erkänna, att- en sådan magister’ vanligen är det
ledigaste och tillika förargligaste i Guds skapelse, han är en
«kink-blåsa», som i en månad kén smågnatå på en piga, som ej krusat
banden på hans nattkappa (sådane herrar nyttja alltid nattkappor),
som kan göra hela alnslånga serier af anmärkningar öfver en lapp
på stöfveln, som skomakaren gjort för stor eller för liten* ö. s. v.
Hans rum har det mest tråkiga utseende: böcker, klädda i
grå-pappersrockar, stå på hyllan; det är nemligen magisterns sed att
aldrig tåla se ett snyggt band bart, utan han nöjer sig med att
veta, att det finnes ett sådant under gråpapperet; vidare ligger en
lineal p& bordet, på hvilken magistern prentat: «Vänd mig om,
skall du få se én underlig tiåg»; boh om någon råkar ätt vända
på linealen, får han, till magisterns outsägliga glädje, som alltid
utbryter i ett skallande skratt, läsa:

Du var en narr, som på mig såg,

Lägg mig åter som jag låg.

Denna inskription på linealen är snart sagdt den enda tillstymmelse
af qvickhet, sora finnes i magisterns rum.

Yidare står i vrån vid kakelugnen en liten öfverspunnen butelj,
innehållande blanksmörja, och hvilken magistern kallar sin
«svart-alf», och ändtligen i fönstret i solskenet en annan, dock likväl

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/4/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free