Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Ack så lyckligt», sade baronen, «ni tro t mig då; nå,
mamsell, om jag vore dåraktig, om jag sade et något, som ni kanske
vet förut, men som jag ej borde säga er efter; en så kort bekant ^
skap, vill ni lofVa mig, Att ni hvarken skrattar åt mig eller
fördömer mig?»
«Hvad vill ni sägaP» frågade Lotta helt kort, emedan hon
tyckte sig finna en omisskänlig likhet mellan baronens och
kommerserådets ingress.
«Ni frågar så iskallt», sadé ’baronen, som fann att han höll
på att förlöpa sig; «ni frågar så iskallt», yttrade han om igen,
»har ni då ingen vänskap för ting, eildast vänskap?»
»Jo, herr baron, jag vill vara er vän», yttrade flickan, cdiksom
ni varit min brors.» <; ’
»Nå väl, jag skall då såga er», sade baronen ännu osäker om
han skulle våga sig åstad eller icke, «jag skall då säga er allt.
Ni vet att jag är baron, jag har tusende gånger förbannat détta
tomma företräde, — ack, mamsell, jag har så länge burit j>å
bördan af adliga fördomar, att jag tröttnat dervid.» *
«Det skall ni ej göra», afbröt honom flickan, »man skall vara
ädel om man är adel, det tillhör mannen att satta prickarne Öfver
det a som förfäderna ’ lemnåde honom.»
»Snillrikt i sanning», yttrade baronen; »men ni finner likväl
icke allt det tryckande i att vara af en gammal slagt; jag är, Gadi
lof, lyckligare, ty jag har sjelf afkastat bojorna och har derfor att
tacka en ädel far, som handledt mig på den bana han sjelf
vandrat med stadiga steg, på dygdens törobeströdda stig.»
«Är dygdens stig så tömbeströdd?» frågade guvernanten, : söm
äfven mot baronen ej kunde låta bli att hänga sig vid ord, »är
den så tömbeströdd, det är illa för den, som sticker sig då han
går raka vägen.» •’•
»Ja, ni har rätt, för min Vördnadsvärde far bar den ej varit
tömbeströdd, hans glada ålderdom är derpå ett bevis»; sade
baronen något förlägen; »ni borde känna min far; mamsell.»
«Ack ja, jag känner honom genom hans ädla handling mtit
min bror. Vi lemnade honom värdet af allt vårt silfvef, för att i
ett afseende afbörda vår eviga skuld.»
»Jaså, ni har betalt?» frågade baronen temligen förundrad, ty
han kände ej en bokstaf af hela historien, men han fann sig snart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
